Varför ska barn i förskolan behöva prata pornografi? Den frågan ställer sig en kvinna på Youtube – men videon om den svenska läroplanen innehåller fel och missförstånd.

“Förskolebarn ska prata om s*x och o*ani i skolan. Detta är akut”, står det. Videon från 7 januari har i skrivande stund mer än 27 000 visningar på Youtube och över 3 500 reaktioner på Facebook – och innehåller en rad felaktiga påståenden och slutsatser.

Kvinnan i videon tar upp förändringar i läroplanen för grundskolan och har fokuserat på sexualundervisningen. “När du följer med in i det här kaninhålet så kommer du att förstå att det finns en tydliga agenda och den är livsfarlig för våra barn”, säger hon.

Hon hävdar bland annat att det är världshälsoorganisationen WHO som ligger bakom ändringarna i läroplanen, att den riktar sig till barn i alla åldrar, även så unga som 0-4 år, och att ändringarna gjorts för att ändra sexualundervisningen. Kvinnan ifrågasätter även hbtqi-certifieringar av skolor och förskolor.

Kvinnan avslutar med att uppmana tittarna att “skydda våra barn från den här agendan från WHO och alla dessa sexuella perversioner som kommer att kastas på dem i skolorna”.

Orsaken till att filmmakaren gjort denna film uppges vara att hon fått ett mejl från sitt barns förskola där de meddelat att de förbereder sig inför den nya läroplanen för förskolan, vilken enligt filmen trädde i kraft under höstterminen 2022.

Videon har drygt 300 kommentarer, där många följare reagerar med bestörtning på de uppgifter som presenteras. En av dem kommenterar: “Har du frågat förskolan som ditt barn går på om dom känner till denna läroplan. Är ju helt sjukt om dom ställer upp på detta.”. En annan tittare skriver: ”Så viktigt detta att vi sprider och stoppar denna sjuka agenda, Tusen tack för din opinionsutbildning”.

Problemet är att de uppgifter som presenteras i videoklippet inte stämmer. Sedan hösten 2022 gäller visserligen nya läroplaner och kursplaner i grundskolan, grundsärskolan, sameskolan och specialskolan, men läroplanen för förskolan, Lpfö 18, har varit oförändrad sedan 2019 då den trädde i kraft. Läroplanen ska därmed inte ha föranlett några förändringar i arbetssätt på förskolor sedan dess.

Förändringarna i övriga skolformer ser inte heller ut som de presenteras i videon. Syftet har varit att kursplanen ska vara ett bättre arbetsverktyg för lärarna, skriver Skolverket på sin webbplats. Bland annat har det kommit nya formuleringar om sexualitet, samtycke och relationer och annat värdegrundsarbete i läroplanernas inledande delar, samt att det gjorts vissa ändringar i alla kursplaner på grundskolenivå.

– Det mesta hon säger om läroplanerna är rena felaktigheter, det är det första man får slå fast, säger Ingrid Essegård, undervisningsråd på Skolverket.

En av felaktigheterna är att kvinnan blandar ihop förskolans läroplan med de andra läroplanerna, säger Essegård.

– Förskolans läroplan är för det första inte ändrad, för det andra står det ingenting om sexualitet i förskolans läroplan. Det är väldigt allvarligt att det sprids sådana här felaktigheter som gör människor oroliga helt i onödan.

Vid ett tillfälle i videon instrueras tittaren att scrolla ner till en länk nedanför en text på Skolverkets webbplats, som hänvisar till en länk på WHO. Filmmakaren demonstrerar sedan en matris som hon hävdar är källan till den nya läroplanen. Utifrån detta drar hon slutsatsen att “läroplanen kommer alltså från WHO”.

Hon hävdar också att läroplanen är ett samarbete mellan olika länder, och en del av en global plan för “hur man ska skicka ut sexualundervisning till alla barn, i alla skolor, i alla länder där WHO har inflytande”. Problemet är att det dokument hon hänvisar till, och därefter redovisar för tittaren, inte alls är det dokument Skolverket länkar till. 

– Det är viktigt att slå fast att den här matrisen som visas i videon inte har något inflytande i den svenska skolan, säger Ingrid Essegård.

– Den går inte heller ut till skolorna, vilket hon påstår i videon att den gör, och WHO är inte en källa till läroplanerna. WHO har inget inflytande på de svenska läroplanerna över huvud taget.  Skolverket har mycket riktigt en källhänvisning till WHO, men det är ett helt annat dokument än det som syns i filmen. Den källa som Skolverket hänvisar till är ett mycket mindre dokument som återger olika forskningsstudier. Det är ungefär 3-4 sidor långt, med ganska lite text och många diagram. Men inte heller det dokumentet är en källa till läroplanen, utan det är en källa till ett kortare textavsnitt på vår webb där vi redogör för vad forskningen säger om sexualundervisningens effekter, till exempel att den leder till en minskning av sexuellt överförbara infektioner, färre sexuella övergrepp och minskad homofobi.

I videon säger kvinnan: “Den här läroplanen är inget som våra svenska politiker eller Skolverket har kommit på själva.”. Vi frågar Ingrid Essegård på Skolverket om hur det går till när det görs ändringar i läroplanerna?

– Det är en väldigt öppen process. Det är bara svenska myndigheter och organisationer som är inblandade i svenska läroplaner, och WHO är inte inblandade över huvud taget. Oftast får vi i uppdrag av regeringen att ge förslag på ändringar. Då samlar vi en arbetsgrupp som tar kontakt med forskare, myndigheter, lärosäten och organisationer, så att vi samlar så mycket synpunkter och information som möjligt. Utifrån det utarbetar vi sedan våra förslag. Därefter går förslagen på remiss till personer, organisationer och myndigheter som får läsa och lämna synpunkter. När vi är klara lämnar vi ett förslag till regeringen, som därefter fattar beslut om ändringarna. Det kan också hända att regeringen ser vårt förslag och tycker att de vill ändra på det. Då kan de göra det, säger Ingrid Essegård.

Hur stora är skillnaderna i den nya läroplanen, och hur mycket handlar om sexualundervisning?

– Till största delen är läroplanen densamma, men det har tillkommit några nya formuleringar, däribland ett stycke som handlar om sexualitet, samtycke och relationer. Det stämmer inte att vi skulle ha en helt ny läroplan som handlar om detta, utan det är en liten del i läroplanen som handlar om det här, och i den delen nämns begreppet pornografi, men det handlar om att eleverna ska ge ett möjlighet att utveckla ett kritiskt förhållningssätt till hur relationer och sexualitet framställs i olika medier och sammanhang. Det kan handla om många typer av framställningar, inte bara pornografi. Man kanske till exempel ser ett avsnitt av någon dokusåpa och diskuterar hur killar och tjejer, kärlek och sexualitet framställs. Man ska självklart inte titta på pornografi med eleverna. Däremot kan man behöva föra diskussioner om det med eleverna, utifrån att en del ungdomar tar del av pornografi och behöver prata om det.

Så här står det i den svenska läroplanen:

“Skolan har ett ansvar för att eleverna återkommande under skolgången får möta frågor som rör sexualitet, samtycke och relationer. Utbildningen ska därigenom främja alla elevers hälsa och välbefinnande samt stärka deras förutsättningar att göra medvetna och självständiga val. Skolan ska bidra till att eleverna utvecklar förståelse för egna och andras rättigheter och förmedla betydelsen av att sexualitet och relationer präglas av samtycke. I utbildningen ska maktstrukturer kopplade till kön och hedersrelaterat våld och förtryck kritiskt granskas. Eleverna ska även ges möjlighet att utveckla ett kritiskt förhållningssätt till hur relationer och sexualitet framställs i olika medier och sammanhang, bland annat i pornografi.”

Ur Läroplan för grundskolan samt för förskoleklassen och fritidshemmet

Vid vilken ålder ska pornografi tas upp enligt läroplanen?

– Det finns inget som säger att man ska göra det här i en särskild årskurs. Det är upp till varje skola att ta reda på när man märker att det är aktuellt i en elevgrupp. Det gäller hela kunskapsområdet. Det är viktigt att man utgår från elevernas ålder, deras mognad och deras verklighet. Man ska ta reda på vad eleverna är intresserade av, vad som berör dem och vad som är viktigt för dem, och det ser olika ut i olika elevgrupper, säger Ingrid Essegård. Vi detaljstyr inte i läroplanen. På lågstadiet handlar det till exempel i biologi om att lära sig några av kroppens organ. På mellanstadiet ska människans pubertet tas upp. Först i årskurs 7-9 är det lite mer detaljerat, då står det om sexuellt överförda sjukdomar och preventivmedel. Kursplanen är inte alls som den här matrisen i filmen. Det finns ingen likhet mellan den och våra kursplaner. Människor som är oroliga får gärna själva gå in och läsa i läroplanerna på vår webbplats. Det går också att beställa läroplanerna i tryckt form, säger Ingrid Essegård. 

Ytterligare ett ämne som lyfts i filmen är hbtqi-certifiering av skolor och förskolor, där det ifrågasätts att bland annat öppna förskolor och skolor hbtqi-certifierats. Hbtqi står för homosexuella, bisexuella, transpersoner, personer med queera uttryck och identiteter och intersexpersoner.

Källkritikbyrån har pratat med Åse Werner, utbildare och processledare på RFSL Utbildning.

– En av de viktigaste sakerna med certifieringen är ju att den går på verksamhetens uttalade behov av kompetensutveckling. Syftet är att öka kunskapen om hbtq-frågor, och göra arbetsmiljön och verksamheten till en mer inkluderande plats, säger Åse Werner.

Hon noterar att olika platser kan ha olika behov.

– Certifieringen har inte en egen agenda för innehållet i utbildningarna och vad verksamheter ska arbeta med. Någonting som däremot kommer upp i certifiering av förskolor är hur man som personal kan bemöta föräldrar på olika sätt. Det kan handla om hur man bemöter vårdnadshavare som kommer med frågor eller reagerar på andra familjer i verksamheten. Det brukar även efterfrågas stöd i att kunna svara på barns frågor, från de barn som själva har ett språk och kan formulera frågor. Öppna förskolans målgrupp är också äldre barn som inte går i vanlig förskola, då föräldrarna är föräldralediga. Det kan till exempel handla om frågor kring att de har fått ett syskon, om vuxnas relationer, eller frågor kring att en del barn har föräldrar av olika kön och andra barn har föräldrar av samma kön. Då är det ett jätteviktigt uppdrag i förskolan att kunna svara på den typen av frågor på ett sätt som är anpassat till barnens ålder. 

I filmen läses också ett citat upp från en artikel, där de skriver att de flesta certifieringarna sker inom vård och omsorg. Utifrån detta ifrågasätts de certifieringar av skolor och förskolor som presenteras på RFSL:s webbplats.

Att det bara skulle vara vårdinrättningar kom från någon artikel som hon läste på en annan sida, säger Åse Werner.

– På vår hemsida har RFSL Utbildning en sammanställning över de verksamheter som blivit certifierade över tid.  Jag skulle säga att en ganska stor del av certifieringarna är olika typer av vård. Däribland ingår även vårdinrättningar som vänder sig till barn och unga, men vi möter en hel del olika typer av verksamheter. Generellt sett är de som vill göra hbtqi-certifieringar verksamheter som möter människor på något sätt. Då kan det också vara verksamheter som har barn och unga som målgrupp eller som har en del av sin målgrupp. Man kan se i studier att barn och unga tycker att hbtqi-frågor är viktiga, så verksamheter som arbetar med barn och unga har upptäckt att det här är viktiga frågor för deras målgrupp och då behöver de jobba med det för att de känner ett behov av att ha mer kunskap.

Källkritikbyrån har sökt kvinnan i videon.

Har du tips på saker som du vill att vi ska skriva om så hör av dig!