Jack Werner undersöker sponsrade inlägg på Twitter, hittar ett nätverk utan uppenbart syfte som verkar göra reklam åt företag utan att de känner till det. Vem betalar – och varför?

Mekonomen i Ånge, en krog i Norrtälje och en biltvätt i Växjö. Vad har de gemensamt?

Jo, någon låtsas vara dem på Twitter. Någon som till och med betalar ganska stora pengar för nöjet, utan att det är uppenbart hur de ska kunna tjänas tillbaka på bluffen.

Vad är det som pågår här?

Allt började med att jag såg konstiga marknadsförda tweets på Twitter. Konstigare än vanligt. Jag har tagit för vana att blockera eller sätta konton som köper sig in i mitt flöde på mute, vilket har lett till att den reklam som funnits kvar att visa för mig har blivit stadigt mer och mer obskyr. PR för den kinesiska staten som sådan, till exempel, och slipsknutmaskiner för $19.99. Block och mute, tack och hej.

Men sedan dök den här upp:

Jag ska erkänna att jag höjde på ögonbrynen. Det här är så lakoniskt formulerat att det får spartanerna att framstå som Björn Ranelid. Och då är dess tänkta funktion ändå att sälja. Varför har någon betalat för att visa upp detta budskap 140 000 gånger?

Det var helt enkelt den konstigaste reklamen jag dittills sett på Twitter. Jag blev nyfiken på avsändaren.

Det som alltså marknadsför sig med en Wikipediaformulering på engelska, riktad mot alla och ingen, är en lunchrestaurang i Falun.

Kontot ser på pappret legitimt ut. Länkarna sitter där de ska och leder rätt, och det fanns till och med en handfull trevliga tweets att bläddra bland.

Jag bestämde mig för att se över CariAnnas övriga sociala media-närvaro. Och på restaurangens Facebook-sida upptäckte jag något märkligt.

Långt innan dessa bilder, med tillhörande bildtexter, lagts ut på Twitter har de alltså postats på CariAnnas – bekräftat autentiska – Facebook-sida. Men bara på Facebook tycks de känna till när kanelbullens dag verkligen infaller (den fjärde oktober). Mycket suspekt.

Jag ringde helt enkelt till CariAnna i Falun. Det var mitt under lunchrusningen och tiden för några längre utläggningar fanns inte, men så mycket fick jag veta att nej, med det här hade man inget att göra. Vem som betalade för att låtsas vara dem på Twitter visste de inte.

Så vem är det?

Jag började gå igenom vilka som följde CariAnna på Twitter, och vilka som gillamarkerat deras tweets. Och upptäckte att de inte var ensamma.

Mekonomen i Ånge, Rastaholms Värdshus på Ekerö och krogen Den gyllene räven i Norrtälje, alla hade de fått låna ut sitt namn till konton som liknade CariAnnas: med länkar och bilder på rätt plats, och med tweets som direktöversatts från sociala medie-poster som företagen publicerat annorstädes.

Utom Mekonomen, vars tweets skvallrar om ett helt annat ursprung.

Känner ni igen stilen? Jag gjorde det. Den var nästan parodiskt karaktäristisk. Tillåt mig demonstrera med ChatGPT:

Utöver CariAnna, Mekonomen, Rastaholm och Den gyllene räven hittade jag konton som Twitter sedermera tycks ha tagit bort, däribland tillhörande en biltvätt i Borlänge, en bilmekaniker i Växjö, restaurang Dalanisse i Stockholm, en pizzeria i Mönsterås samt Taco Bar.

Alla konton har startats under samma period, från och med i somras och fram till nu i januari. Flera av kontona var verifierade och hade betalat för att annonsera på Twitter, det vill säga, någon hade investerat i dem.

Med Mekonomen som det enda, märkliga undantaget – jag återkommer till det – hittade jag inte någonstans några av de vanliga varningstecknen: spamlänkar som leder fel eller till bluffar, eller retweets av andra, mindre rumsrena konton.

En annan klassisk metod för spamkonton är att först locka stora mängder följare med en typ av innehåll, för att sedan först när en viss gräns passerat ändra sig och börja med klickbete, reklam eller spam.

Men om det var planen, varför skulle man då utforma kontot som tillhörande en lunchrestaurang i Falun eller en biltvätt i Borlänge? Jag ser inte riktigt potentialen till följarmassorna där.

Jag har kontaktat så många av de drabbade företagen jag kan, utan någon framgång. Ingen vill kännas vid dessa konton, och ingen har heller märkt av deras existens.

Inte ens den norsk-litauiska restaurangen Smak i norska Drammen, vars Twitterkonto ändå försetts med en guldbock – något som enligt Twitter kostar mellan 200 och 1 000 dollar i månaden – vet vem som skämmer bort dem på detta sätt.

För det var inte bara i Sverige som företag drabbats av dessa märkliga imitatörer. Allt som allt har jag identifierat ett drygt 50-tal konton i detta nätverk. Det rör sig om framför allt restauranger, kafeterior, bagerier och biltvättar eller bilmekaniker i Norge, Tyskland, Aruba (!) och Rumänien.

Just Rumänien är ganska välkänt i sådana här sammanhang.

2017 lyftes en enskild rumän fram som mannen bakom hundratals spamkonton på Twitter, och 2020 stängde Facebook av ett mindre nätverk av falska Trumpsupportrar som kom från Rumänien. Det rörde sig om ett 30-tal Facebook-konton och knappt 90 Instagram-profiler, varav många utgav sig för att vara amerikaner som röstade för Trump.

En talesperson för Facebook sade då till nyhetsbyrån Reuters att man inte kunnat avgöra om den rumänska gruppen motiverades av “pengar, ideologi eller agerade på uppdrag av en stat.”

Och ingenstans i mitt lilla nätverk av Twitter-konton finns någon ledtråd till vilka det är som egentligen ligger bakom det hela. Utom möjligen i en enda tweet, i en av de sällsynta interaktionerna mellan kontona, då en rumänsk köttrestaurangkedja i Bukarest skriver med en pizzeriakedja i samma land.

Så här såg det ut:

“Daa, asa este” betyder enligt Google translate “ja, det stämmer” på rumänska.

(Det här fick mig att terrorisera ett rumänskt sociala media-marketing-företag eftersom ett konto med deras namn fanns med i nätverket. Jag tänkte att de kanske byggde upp dessa konton som bluffcase att använda sig av i sin försäljning, men de lät så uppriktigt förvirrade på telefon att mina misstankar släppte. De sade att de omedelbart skulle anmäla kontot i deras namn, och nu är det också borta.)

Så, vad är det för rumänskspråkiga personer som sitter bakom dessa konton, och vad motiverar dem? Det har jag inte kunnat avslöja. Inte heller de rumänska journalister jag kontaktat, i hopp om att något ska kännas igen.

Och allt som de få andra ledtrådarna som finns gör är att förvirra ytterligare.

Som i fallet Mekonomen. (Sedan jag informerade dem om detta fejkkonto säger de sig arbeta febrilt för att få bort det.)

Det är det enda kontot som, i en detalj, sticker ut från de andra. Några av dess marknadsförda tweets är nämligen på portugisiska, och leder till en sajt om bilar som utger sig för att vara italiensk.

Men inte heller här hittar jag något som på rak arm ser klassiskt skurkaktigt ut. Den marknadsförda länken till vänster leder bara till startsidan på sajten Carslevels.com och den till höger till en i och för sig spamliknande text på samma sajt om en autentisk händelse i augusti då en programledare i en tevesänd brasiliansk välgörenhetsgala donerade 10 000 real.

Som sagt, det ser spammigt ut, men inte i någondera länk finns någon av de klassiska kännetecknen på sådan spam som någon tjänar pengar på.

Det är bara någon rumänier som, utan någon tanke om att göra sig en hacka, velat locka brasilianer till en italiensk blogg om bilar och därför lagt inte oansenliga pengar på att klä ut sig till Mekonomen. Och, av ännu mer oklara skäl, till en krog i Norrtälje. Och ett värdshus på Ekerö. Och en biltvätt i Borlänge. Och en lunchrestaurang i Falun.

Jag förstår att det finns en plan här någonstans. Jag förstår bara inte vad i hela friden det skulle kunna vara.

Läs fler artiklar av Jack Werner:
► Sanningen om Arne Hegerfors citat fanns inte på en mack i Örebro
► Usama bin Ladin på Tiktok – en tacksam käpphäst
► SD-politikerns småländska fårhistoria – en ulv i fårakläder?
► Vad de berättar om när de berättar om Arjeplogs järnvägsstation

Och om AI-drivna bluffannonser på Facebook:
► Deepfakes, chockbesked och bilder på blåslagna kändisar – så jobbar bedragarna

Har du tips på saker som du vill att vi ska skriva om så hör av dig!