Granskning
Våldtäktsstatistik och Forbes-listan – det här vet vi
2 April 2022 | Åsa Larsson |
I veckan spreds påståendet att Sverige skulle vara världens näst farligaste land för kvinnliga resenärer – men underlaget sviktar betänkligt.
Uppdatering 29 maj 2023: Bilder av listan fortsätter att spridas – vi påminner därför om nedanstående granskning.
Påståendet har sitt ursprung i en lista på Forbes.com och Sveriges placering har väckt starka reaktioner på sociala medier.
I korthet: Skribenten skriver att Sverige är det näst farligaste landet för kvinnliga resenärer, men det bevisas inte genom den undersökning som artikeln är baserad på – och både i artikeln och i undersökningen finns stora brasklappar.
Att jämföra brottslighet i olika länder är svårt av en rad skäl och att jämföra statistik över sexualbrott är känt som den svåraste grenen.
Vill du veta varför så går vi igenom det längre ner i artikeln, och om du vill veta mer om de här påståendena som sprids just nu så är det bara att fortsätta att läsa:
För dig som vill veta mer
Det hela började med en artikel med rubriken “The Safest (And Worst) Places For Women Travelers: You Won’t Believe How America Ranked” från december 2021 på det amerikanska företaget Forbes Medias sajt Forbes.com.
Avsändaren
Artikeln stödjer sig på en rapport gjord av företaget Safety detectives, som verkar syssla med lite allt möjligt inom it-säkerhet. I artikeln beskrivs de som en internationell “publishing group” bestående av researchers och experter på datasäkerhet och i svenska medier har de tidigare omnämnts som ett säkerhetsföretag.
På deras egen sajt ser man att de har ett stort fokus på recensioner av olika it-tjänster. Det är också så de beskriver sig så på sin Youtube-sida.
Safety Detectives is an independent review site for antiviruses and other security products.
Från Om oss-sidan på Safety detectives Youtube-kanal
Den första träffen på deras sajt Safetydetectives.com i Wayback machine är 2019.
► Guide: Så hittar du borttagna saker på nätet
Undersökningen
Artikeln på Forbes.com grundar sig på ett blogginlägg på Safety detectives sajt som går igenom säkerheten för kvinnor världen över. Det är en egengjord analys där man gjort research och undersökt hur farligt det är för kvinnor i olika länder baserat på lagstiftning och antalet brott som begås mot kvinnor.
Att jämföra brottsstatistik är svårt av många skäl, som vi ska återkomma till, men det säger också Safety detectives själva i sin rapport. Så här står det:
“Den här processen visade sig vara otroligt komplex, då vi fått förlita oss på offentliga uppgifter som kanske eller kanske inte korrekt speglar verkligheten.”
I rapporten beskrivs översiktligt hur man gått tillväga, men det är inte en vetenskaplig artikel och man kan inte ta del av underlag eller mer djupgående metodologiska avvägningar någonstans.
Källkritikbyrån har bett Safety detectives om mer information.
Vad är problemen?
Det här är inte en heltäckande undersökning och den levererar listor som inte kan sägas spegla verkligheten. Det framgår också av rapporten och artikeln på Forbes.com.
Saftey detectives tar till exempel upp att man bara har med 78 länder eftersom många länder inte har offentligt tillgängliga uppgifter om de aktuella brotten.
En representant för Safety detectives svarar Källkritikbyrån på mejl:
“Sveriges rankning när det gäller brott mot kvinnor kommer till största del sig av att inrapportering skiljer sig åt mellan länder OCH att kvinnor i vissa länder faktiskt är avskräckta från att anmäla våld mot dem över huvudtaget, något som Forbes lyfte fram i sin artikel och vi i vår rapport.”
I mejlet påpekas att Safety detectives egen skribent citeras i Forbes-artikeln. Så här säger hon:
“Faktumet att flera andra relativt säkra länder som Norge, Australien och Nya Zeeland också rankas högt på den här listan antyder att anmälningar kan vara betydligt vanligare där, eller att definitionen av våldtäkt är bredare – och inte nödvändigtvis att fler brott begås där – men att ytterligare forskning skulle behövas för att bekräfta det.”
Har det här ämnet forskats på? Finns det mer kunskap? Ja. Vi återkommer till det längre ner.
Både Forbes.com och Saftey detectives skriver alltså uttryckligen att dessa listor inte går att lita på och lyfter bland annat Sverige och Egypten som exempel på det. Egypten har nämligen placerat sig på tio-i-topp-listan för de säkraste länderna. Så här står det i Forbes-artikeln:
“Det här är missvisande. Kulturellt tryck och fruktan för social uteslutning innebär att vissa brott (till exempel våldtäkt) ofta inte anmäls i Egypten.”
Hur har påståendet spridits?
Att Sverige rankas som tvåa på den här listan har i vissa fall spridits utan dessa förtydliganden och brasklappar. Sajten Fria tider hade till exempel inte med ett ord om detta när de skrev en artikel om det.
I sociala medier spreds i vissa fall fristående skärmdumpar på Sveriges position i listan. M-politikern Richard Herrey tyckte att Sverige skulle skämmas för att finnas på en sådan lista:
Herrey har fått kritik på Twitter och i medier men försvarar sig bland annat med att Forbes är en känd stor publikation.
Vad är det för artikel?
Man får till att börja med göra skillnad på affärstidningen Forbes som finns i pappersutgåva och sajten Forbes.com och dess modell där “auktoriserade individer” kan publicera sig.
Till författarnamnet i Forbes-artikeln står det:
“Opinions expressed by Forbes Contributors are their own”.
Det här är alltså inte en vanlig artikel, utan den har kommit till genom sajtens “contributor network”, det nätverk av skribenter som man låter publicera sig på sajten.
I begynnelsen var det ett sätt att få trafik. Systemet har fått kritik och har ansetts urlaka Forbes trovärdighet.
I det här fallet verkar det som att skribenten velat göra en lista kopplat till just resande. Safety detectives tar inte upp resande i sin rapport och har inte fokus på hur farliga de olika länderna är för resenärer specifikt, utan för kvinnor i stort. Den vinkeln står Forbes-skribenten för helt och hållet.
2019 skrev samma “contributor” en mycket snarlik artikel på Forbes.com med rubriken “20 Most Dangerous Places For Women Travelers”. Där lyser dock Sverige med sin frånvaro. 2017 gjorde hon en likadan artikel – 10 Most Dangerous Places For Women Travelers (And How To Stay Safe) – som toppas av Egypten, landet som i 2021 års lista fanns med på topplistan över tryggaste länder.
Källkritikbyrån har sökt Forbes, som inte svarat, och skribenten själv, som hänvisar till Safety detectives.
Forbes har nyligen postat om den här artikeln från 2021 flera gånger från sitt Twitter-konto, men först efter det att artikeln rört upp känslostormar på svenska Twitter. En möjlighet är att Forbes märkt att en av deras gamla artiklar plötsligt fått mycket trafik och beslutat sig för att lägga ut den på nytt i sociala medier.
Har Sverige många sexualbrott i jämförelse med andra länder?
Det korta svaret: Det är väldigt svårt att avgöra – på grund av att det finns stora problem med att jämföra brottsstatistik mellan länder.
Ett högt antal anmälda våldtäkter i ett land betyder inte automatiskt att det faktiskt begås fler våldtäkter där än i ett land med ett lägre antal anmälningar.
Det långa svaret
I ett Facebook-inlägg med över 1 100 interaktioner står det bland annat så här:
Sverige är världens näst farligaste land för kvinnliga resenärer, enligt tidningen Forbes i en analys publicerad december 2021. Varför uppmärksammade inte svensk media detta?
Frågorna kring sexualbrott i Sverige är vare sig nya eller ogranskade – att Sverige sticker ut när det gäller anmälda sexualbrott har uppmärksammats många gånger.
Till exempel: När vi drev Viralgranskaren på tidningen Metro granskade vi påståenden om “våldtäktslandet” Sverige 2015 och Faktakollen på Svenska dagbladet granskade 2010 om Sverige hade störst andel anmälda våldtäkter i Europa.
Sverige får så mycket frågor om det här att Brottsförebyggande rådet (Brå) 2020 gjorde en särskild rapport och översatte den till engelska.
Vi tar avstamp i den och listar en del av problemen med att försöka mäta hur många våldtäkter som begås i världens länder:
Mörkertalet
Det så kallade mörkertalet anses vara mycket högt när det gäller våldtäkter. Överfallsvåldtäkter som inträffar utomhus anmäls nästan alltid, men situationen är en helt annan med sexualbrott inomhus, i hemmet, på fester eller i nära relationer.
Vad är våldtäkt?
– Vi har en sexualbrottslagstiftning som i teorin kategoriserar allt sex där inte båda parter samtycker som våldtäkt – det ger förstås påverkan på statistiken, säger Lisa Rudolfsson som är docent i psykologi vid Göteborgs universitet och forskar om bemötande av de som utsatts för sexuella övergrepp.
I andra länder kan frågan vara om en man kan våldtas eller om en hustru kan våldtas av sin man.
Lagstiftningens omfattning
Henrik Tham, professor emeritus i kriminologi vid Stockholms universitet, lyfter fram paradoxen att ett högt antal anmälningar kan vara ett sundhetstecken.
– I en mening kan vi vara stolta över att vi toppar statistiken i Europa eftersom det är ett uttryck av en stark jämställdhetssträvan, med till exempel en väldigt kraftig expansion av våldtäktslagstiftningen. Det i sin tur leder till att fler anmäler våldtäkter och att fler handlingar bedöms som våldtäkt som tidigare inte var våldtäkt. Sverige har antagligen den kraftigaste utvidgningen av lagtexten; sedan 80-talet har vi haft sex straffskärpningar och utvidgningar.
Och när man ändrar lagen så hoppar statistiken, säger Henrik Tham. Det var särskilt tydligt 2005.
– Man tog i stort sett bort våld ur våldtäkt. Förr var det krav på att det var våldsamt. Då pågick diskussioner i domstolen huruvida kvinnan gjort motstånd, och då kom det här med “frozen fright” in, att du var så rädd att du inte tordes göra annat än att ligga still.
Han nämner även frågan om offret sov eller inte.
– Och att allt med barn under 15 år blev våldtäkt. En stor del av ökningen är för att barn fördes in. Det var knappt synligt i brottsstatistiken tidigare.
I Brås rapport från 2020 så diskuteras våldtäkt mot barn i europeisk statistik:
Enligt Eurostats riktlinjer ingår statutory rape (motsvarar våldtäkt mot barn, enligt svensk lagstiftning) i definitionen av våldtäkt, eftersom en minderårig person inte kan ge ett giltigt samtycke (valid consent) till sexuellt umgänge.
Trots detta ingick inte sexuellt umgänge med minderåriga i den våldtäktsstatistik som skickades till Eurostat från följande tio länder: Skottland, Finland, Irland, Tyskland, Tjeckien, Ungern, Portugal, Slovenien, Polen och Grekland. Att detta har betydelse för anmälningsnivån i statistiken är odiskutabelt, men exakt hur mycket det påverkar statistiken är svårt att säga.
Andelen våldtäktsanmälningar som rör minderåriga offer varierar exempelvis mellan länderna. I Sverige rörde omkring en tredjedel av alla våldtäktsanmälningar 2013–2017 våldtäkt mot barn. I Tyskland tycks antalet brott som enligt svensk lagstiftning bedöms som våldtäkt mot barn, vara lika stort som antalet våldtäkter mot vuxna. Om sexuellt umgänge med minderårig skulle ingå i den tyska våldtäktsstatistiken hade alltså antalet anmälningar i Tyskland fördubblats.
Ett mer sentida exempel på hur lagändringar leder till ökningar av antalet anmälningar är samtyckeslagen 2018. Brå noterade efter två år att antalet åtal och fällande domar för våldtäkt ökat markant sedan den nya lagstiftningen infördes.
Hur räknar vi brott?
Sverige räknar seriebrott som flera brott, alltså om en person anmäler att den blivit våldtagen 14 gånger av samma förövare så är det 14 våldtäkter. Det gör inte alla länder. Och även om man gör det så kan det ändå finnas skillnader. Enligt Brå verkar Sverige vara betydligt mer extensiv i sin antalsräkning än både Danmark och Norge.
Anmälningsbenägenhet
Hur gärna anmäler offer brottet? Ja, det beror på faktorer som förtroende, tillit och rädsla – om man tror på rättsväsendets förmåga att utreda brottet och om det blir negativa sociala konsekvenser av att anmäla att man blivit våldtagen.
I vissa länder skulle en person kunna straffas, hamna i fängelse eller mördas om den berättade om ett sexuellt övergrepp.
Våldtäktsmyter
Ju mer någon tror på så kallade våldtäktsmyter desto större blir sannolikheten att den begår våldtäkt. Och att ett offer inte ska identifiera händelsen som en våldtäkt och därigenom inte anmäla eller berätta om den.
Vad är våldtäktsmyter då? Ur Brås rapport:
Det kan till exempel vara föreställningar om att en våldtäkt måste innehålla våld, att offret får skylla sig själv om hen var berusad vid övergreppet eller att kvinnor ofta ljuger och anmäler någon för våldtäkt för att hämnas.
[…]
Om bilden av en våldtäkt är att en kvinna blir överfallen av en främling, kan det leda till att gärningar som inte passar in i den mallen minimeras eller normaliseras. Det minskar troligtvis benägenheten att berätta om sådana händelser i intervjusituationer eller att anmäla dem till polisen.
En vanlig anledning att inte anmäla en våldtäkt är rädslan för att själv bli skuldbelagd.
Brå tar upp en mätning i opinionsundersökningen Eurobarometer där de svarande i Sverige utmärker sig genom att i klart störst utsträckning jämfört med i övriga länder ta avstånd från våldtäktsmyter.
Fusk
Brå tar upp flera tillfällen då det uppdagats att våldtäktsanmälningar hanterats felaktigt.
Under 2013 framkom det i rapporter i media att polisen i England och Wales manipulerade kriminalstatistiken för att nå uppsatta mål.
Det ledde till en utredning som visade att så mycket som en fjärdedel av anmälningarna vid sexualbrott hade ignorerats.
I Danmark uppmärksammades liknande missförhållanden under 2015. Då uppdagades att polisen rutinmässigt ”gömde” våldtäktsanmälningar genom att använda andra brottskoder, så att de inte kom med i våldtäktsstatistiken. Även detta följdes av en offentlig utredning med namnet ”Respekt for voldtægtsofre”.
Om allt är lika då?
Brå testade att räkna om statistik från Sverige och Tyskland för att alla dessa problem med att jämföra ska bli så små som möjligt och se om skillnaden kvarstod.
Omräkningen har gjorts i flera steg. För det första har även försök till våldtäkt inkluderats i den svenska statistiken, eftersom dessa ingår i de uppgifter som Tyskland skickar till Eurostat.
Därefter har våldtäkt mot barn exkluderats från den svenska statistiken, eftersom sexuellt umgänge med minderåriga inte rubriceras som våldtäkt i Tyskland och därför inte ingår i statistiken.[…]
Utifrån den omräkning som beskrivits ovan skulle det genomsnittliga antalet våldtäktsanmälningar per 100 000 invånare i Sverige 2013– 2017 sjunka från 63 till 15. Därmed hade Sverige hamnat någonstans i mitten av listan över länder med flest våldtäktsanmälningar.
Här kan du läsa mer i Brås rapport “Anmälda och uppklarade våldtäkter i Europa – Svårigheter vid internationella jämförelser”.
Sammantaget: Givet alla problem med att föra våldtäktsstatistik så kan vi inte veta säkert vad jämförelser mellan länder egentligen visar.
Den här listan sprids dessutom utan det förbehållet i vissa kretsar på sociala medier och kan då ge intrycket av att en vetenskaplig studie kommit fram till detta resultat – vilket inte är fallet.
Skribenten har också vid flera tillfällen skrivit ungefär samma lista, men med helt olika och ofta betänkligt svajiga underlag.
Har du tips på något du vill att vi ska granska så hör gärna av dig!
Tips på guider:
► Så hittar du borttagna saker på nätet
► Sökmotor-tricks för dig som letar svar på nätet
► Så går du snabbast från flödet till källorna
