Guider

Så kan du hantera kedjebrev som förälder

10 January 2021  |  |

Kedjebreven om Teresa Fidalgo är tillbaka. De sprids bland barn på Snapchat, och skrämmer upp och väcker frågor.

Jag är ledsen att jag var tvungen att skicka detta till dig men nu när du har öppnat där kan du inte sluta läsa detta“, inleds det. Sedan fortsätter det: “Hej jag heter Teresa Fidlago. Jag dog 27 år. Om du inte skickar detta till 20personer kommer jag att sova vid din sida för alltid. Om du inte tror mig, sök mig upp. Teresa Fidlago. Så skicka detta till 20 personer. En tjej ignorerade detta och hennes mamma dog 20 dagar senare. INGEN SKICKA RAKAR !!!

Det klassiska nätspöket Teresa Fidalgos svenska har blivit markant sämre sedan förra gången hennes historia spreds i Sverige. Det var 2017, och då var det ändå, som synes på bilden till höger, en hyggligt svensktalande vålnad som hemsökte svenska inkorgar. I jämförelse innehåller 2021 års omgång av kedjebrevet en ganska uppenbart maskinöversatt text, med en hel del konstiga formuleringar och den näst intill obegripliga slutklämmen som grand final. “Ingen skicka rakar”?

Del 1: Teresa Fidalgos bakgrund

Ungefär var tredje år, med beundransvärd regelbundenhet, sprids historien om Teresa Fidalgo som kedjebrev i Sverige. 2014 beskrevs det som ett “dödshot” som barn utsattes för på chattjänsten Kik. 2011 var hennes namn under en vecka i oktober ett av de mest ökande sökorden på Google.

Men den sanna berättelsen om Teresa Fidalgo börjar 2004. Då spelade portugisen David Rebordão kortfilmen A Curva, om tre vänner som var ute och körde bil och plockade upp en liftare. Liftaren, en blek ung tjej, var tystlåten och spred konstig stämning i bilen. Till slut pekade hon på en kurva och sade att hon hade varit med om en olycka där för några år sedan… Och dött! Alla i bilen skrek och de körde av vägen. Snipp snapp slut.

Filmen hade lånat en hel del drag från skräckklassikern Blair Witch Project, och själva storyn var egentligen inte mer än ett återberättande av den klassiska vandringssägnen om spökliftaren, om än med en ny ände med förskräckelse. Men när David Rebordão tre år senare, 2007, laddade upp den på Youtube gjorde den succé och blev Portugals mest visade filmklipp.

Portugisiska Metro uppmärksammar David Rebordãos skräckkortis 2007.

Under 00-talets slut inspirerade så historien någon till en kedjebrevstext. De tidigaste svenska versionerna jag hittar är från 2011, och lyder:

Hej. Jag heter Teresa Fidalgo. Idag är det 26 år sen jag dog. Om du inte lägger ut detta på din facebook, kommer jag att sova med dig för alltid. Om du inte tror på detta googla upp mitt namn. du kommer se

Antagligen skrevs dock texten redan 2009, eftersom det anges att år 1983 – då Teresa enligt berättelsen dog – är 26 år sedan. Hur som helst, man måste säga att det var ganska smart att välja just Teresa som huvudperson. Den lite uppskrämda yngling som fick kedjebrevet och googlade på hennes namn hittade ju skräckfilmen, och kunde med egna ögon se att hennes berättelse åtminstone på sätt och vis var sann.

Det väckte tanken som i alla år har fått kedjebrev att fungera: bäst att ta det säkra före det osäkra.

Del 2: Kedjebrevens historia

I sin allra mest grundläggande form har kedjebrev funnits i tusentals år. I den egyptiska begravningsritualsamlingen De dödas bok, som var extremt populär redan 1500 f.Kr, finns en bild som ger tur och välgång till den som kopierar den. Under århundradena som följde utvecklades och renodlades de.

En version, publicerad i England 1795, är väldigt lik de vi ser idag:

“And he that hath a copy of this my own letter, written with my own hand, and spoken with my own mouth, and keepeth it without publishing it to others shall not prosper; but he that publisheth it to others, shall be blessed of me, and though his sins be in number as the stars of the sky, and he believe in this he shall be pardoned; and if he believe not in this writing, and this commandment, I will send my own plagues upon him, and consume both him and his children, and his cattle.

Under modern tid började de gå ut på att blåsa folk på pengar. Pyramidspelsliknande upplägg som MAKE.MONEY.FAST, där man uppmanas skicka en dollar till alla på en lista, lägga till sitt eget namn på listan och sedan skicka vidare mejlet, har funnits på nätet sedan det föddes, och även omsatts i gammal hederlig fysisk brevform långt dessförinnan.

Men vanligast är kanske de som sprider tur eller otur, eller förbannelser om hemsökelser av vålnader. För runt 100 år sedan publicerade DN två intressanta exempel:

Till vänster, ett kedjebrev från 1917 om det då pågående första världskriget. En vecka senare skrev DN att Röda korset dementerade att de skulle ha med kedjebrevet att göra.
Till höger, ett mer traditionellt exempel från 1922.

Senare började kedjebreven komma med direkta hotelser mot de som inte skickade dem vidare. DN skriver i augusti 1974 om ett brev skrivet på engelska, och där “uppmanades mottagaren att inom 96 timmar sända brevet vidare till 20 vänner och bekanta. Om inte brevet skickades vidare skulle mottagaren drabbas av någon olycka – bli utan arbete eller avlida.” Brevet anmäldes till kriminalpolisen.

Ett årtionde senare spreds det, eller en snarlik version, fortfarande:

DN den 23 oktober 1985.

Dagens kedjebrev, med sina spökhistorier och sina jaktmarker bland barn på sociala medier, är egentligen inte särskilt olika de som alltså alltid cirkulerat.

Del 3: Ofta förekommande funderingar

Även om det inte sällan är så att kedjebrevsliknande bluffar lurar även vuxna är det oftast när de sprids bland barn som de väcker oro och tankar. Det händer att de innehåller hot om hemsökelser eller att deras föräldrar ska dö, och då kan de bli rädda. De är helt enkelt en av många mer eller mindre oundvikliga möten med skräck och fasa som barnet går igenom under sin uppväxt.

Här följer de vanligaste funderingarna, tillsammans med några tips och råd.

  • Är det någon som vill mitt barn illa med detta kedjebrev?
    Nej. Kedjebrev sprids för att man tänker att det är bäst att ta det säkra före det osäkra, eller för att man vill dela med sig av något lite kusligt och spännande med sin omgivning. Att tänka på det som ett hot riktat mot just ditt barn är att blunda för hundratals år av mänskligt beteende. Människor sprider kedjebrev för att de är konstruerade att utnyttja våra svaga punkter.
  • Hur kan man förbereda sitt barn på kedjebrev?
    En bra idé är att ta upp ämnet redan innan barnet för första gången själv snubblar på ett kedjebrev. Då kan man berätta om vad kedjebrev är, hur det fungerar och hur länge det funnits, och därmed se till att barnet känner igen det när det dyker upp. Man kan förbereda barnet på att det kan innehålla läskiga hot, men att de inte behöver vara sanna för det. Se till att ditt barn vet om att det alltid kan komma till dig och berätta om saker som skrämmer.
  • Vad kan man säga om ens barn blivit skrämt av ett kedjebrev?
    Till exempel att du själv ju antagligen tagit emot och läst din beskärda del av kedjebrev genom livet, utan att skicka vidare dem. Och har det orsakat dig hemska olyckor? Nej. Det kan också vara en lösning att skämta om hur absurt det hade sett ut om kedjebreven var sanna: hur mycket vansinniga saker som hade hänt hela tiden. Humor är skräckens motgift.

Tänk också på att det inte nödvändigtvis är något dåligt att ditt barn blir uppskrämt, även om det skär i föräldrahjärtat. Att vara rädd för det övernaturliga tillhör en normal uppväxt. För varje gång ett barn upplever något läskigt, men sedan lär sig att det är ofarligt och hanterbart, växer barnets värld och trygghet. Allt som krävs är att du är trygg och lugn, och visar att du inte själv låter dig skrämmas upp.

Vi lär se Teresa Fidalgo igen, antagligen runt 2024 om hennes vana att dyka upp var tredje år håller i sig. Då finns det nya barn att skrämma, och nya föräldrar att förarga.

Men den som vet något om kedjebrevens historia i allmänhet, och Teresa Fidalgos i synnerhet, kommer inte bara väl förberedd. Den kommer också ana att det bara är det senaste kapitlet i en flera tusen år lång berättelse om människans rädsla, hopp och flockbeteende.