Granskning

Svävande uppgifter om storleken på den ryska affischkampanjen

5 May 2022  |  |

Har Moskvaborna fått se en massa affischer med nazistanklagelser mot kända svenskar – eller var det en kampanj begränsad till två-tre busshållsplatser i staden? Allt tyder på det senare.

Inlägg på Twitter.

Kampanjen mot Astrid Lindgren, Ingmar Bergman, Ingvar Kamprad och kung Gustav V fick många att se rött i tisdags. Kampanjens upplägg: citat som tagits ur sina sammanhang för att skapa bilden av de svenska kändisarna som nazister.

Inlägg på Twitter.

Ett stort antal svenska medier plockade upp nyheten och många gick igenom vad som stämmer och inte. Engelskspråkiga The Local gjorde till exempel en faktagenomgång som du hittar här.

Bland de allra flesta svenskar så är dock sanningen om de här svenska profilerna redan känd och att till exempel nationalklenoden Astrid Lindgren skulle ha varit nazist är det helt enkelt ingen som tror.

En fråga som dock hölls lite luddig i många medier var hur omfattande kampanjen egentligen var. Läsare och tittare kunde få intrycket under dagen av att Moskvabor och kanske ryssar i allmänhet nu ser dessa affischer lite varstans i samhället. Men, det har hittills inte framkommit något som tyder på det.

– Det står klart att det rört sig om en mycket begränsad affischkampanj, säger Stefan Ingvarsson, analytiker vid Centrum för Östeuropastudier på Utrikespolitiska institutet och tidigare kulturråd i Moskva.

Inlägg på Twitter.

På Sveriges ambassad i Ryssland bekräftade en anställd i tisdags för Källkritikbyrån att en affisch satt uppsatt i närheten, och att man kände till en annan affisch:

– Ja, den sitter uppe på en annan central plats, ganska nära Finlands ambassad.

Den anställda hade under sin tid på ambassaden inte varit med om någon liknande kampanj.

Inlägg på Twitter.

Källkritikbyrån ringde upp UD:s presstjänst för att fråga om de kände till omfattningen av kampanjen, om affischer finns på fler ställen än utanför den svenska och finländska ambassaden. Som svar erbjöd presstjänsten samma kommentar som man givit till TT och andra medier under dagen:

”Vi har inte för avsikt att gå in i en offentlig polemik med den ryska organisationen ”Vår seger” som uppges ligga bakom affischerna. I Ryssland använder man sig återkommande av beskyllningar om ”nazism” mot länder och individer som riktar befogad kritik mot Rysslands agerande”.

Men är det här en mycket begränsad affischkampanj? Och finns det ett i så fall någon risk eller något problem med faktumet att de kunde göra en såpass liten åtgärd och det blir så stort i svenska medier?

– Jag hör vad du säger och i vår kommentar så säger vi att vi inte vill gå i polemik mot den här organisationen som uppges vara bakom affischerna, bland annat av sådana anledningar, att man inte vill blåsa upp det för mycket, svarade representanten på UD:s presstjänst.

Kommentar på Facebook.

Hur medier rapporterade om omfattningen av kampanjen varierade. “På busshållplatser runtom i Moskva” skrev Aftonbladet. SVT rapporterade först om “en annons”, men beskrev i Aktuellt-sändningen på kvällen att det rörde sig om annonser vid ambassaderna, “samt vid ytterligare en plats”.

– Det har varit en ganska effektiv resursanvändning från den ryska sidan. De har fått den svenska statsministern att kommentera till och med, säger Stefan Ingvarsson på Utrikespolitiska institutet,

Han jämför kampanjen med när ryska stridsflygplan kränker svenskt luftrum.

– Det är små nålstick som ska få oss att känna att saker skulle kunna gå åt det hållet. Det finns också en småaktig aspekt i det här öga för öga, tand för tand som de håller på med. Svenska aktörers affischer utanför Rysslands ambassad i Stockholm har väckt uppmärksamhet, och nu dyker det upp affischer på busshållsplatser utanför Sveriges ambassad i Moskva.

Inlägg på Twitter.

Ola Svenonius, forskare på Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) tolkar kampanjen som en markering från ryska staten mot Sverige.

– Det kan signalera att bilden av Sverige kommer att bli föremål för påverkan framöver, en sorts förvarning. Det kan också vara ett enkelt test för att se hur mycket uppmärksamhet som kan genereras med denna typ av innehåll, säger han till Källkritikbyrån.

Inlägg på Twitter.

Att kampanjen är såpass begränsad innebär att den är till för oss, säger Stefan Ingvarsson på Utrikespolitiska institutet.

– Idén är att vi ska uppmärksamma detta, vi i Sverige. Det hörs inget om det här i ryska medier eller i Telegram-kanaler som brukar plocka upp sånt här. Det riktar sig inte mot den ryska befolkningen för då hade det här amplifierats med de vanliga mekanismerna, det vill säga vissa talkshows och tabloider, men det har inte skett. Så vi vet att ryssarna inte varit intresserade av att det här ska få spridning bland ryssar.

Bakom står i förlängningen den ryska staten, även om aktören är en liten anonym organisation, förklarar Ingvarsson.

– Det är så det offentliga spelet går till i Ryssland, det är den vanliga taktiken. Och vi måste kanske lära oss det.

Inlägg på Twitter.

Han beskriver hur myndigheterna agerar genom bulvaner och låtsas som att det rör sig om “vanliga medborgare” som agerar på egen hand.

– Varje gång en oppositionspolitiker eller aktivist attackeras, får färg i ansiktet och blir misshandlad, varje gång en utställning vandaliseras så är det små aktivistgrupper som utför dåden och myndigheterna kan två sina händer och säga “nu har ni upprört den här kosackgruppen” eller “det var ortodoxa aktivister som blev upprörda för att man visade homosexuell smörja och självmant attackerade den här filmvisningen och förstörde biografen”.

Ser du något problem med att väldigt många svenska medier gick igång på det här?

– Vi måste räkna med att det framöver kommer att sägas både det ena och det andra om Sverige och vi bör ha en diskussion om det.


Har du själv tips på något du vill att vi ska granska så hör gärna av dig!