En gammal jämförelse mellan SD-kandidater och invandrares brottslighet fick nyligen ny spridning – men att jämföra kriminalitet mellan grupper var problematiskt då som nu.

Över en bild av statsminister Ulf Kristersson (M), Jimmie Åkesson (SD) och Ebba Busch (KD) har någon lagt följande text:

Vi livnär oss på din rädsla, därför sprider vi medvetet lögner, halvsanningar och myter om tillståndet i Sverige.
Andel invandrare som begått brott: 1,6%. Andel SD-kandidater som begått brott: 7,1%.

Bilden har spridits flera gånger sedan valet i höstas, men i maj fick den över 65 000 visningar i ett inlägg på Twitter. Det fanns inga förklaringar till siffrorna eller källhänvisningar, utan personen som publicerade bilden skrev bara: “Behövs inte så mycket text”.

Flera personer i kommentarsfältet ifrågasatte uppgifterna och frågade efter källa. Andra verkade uppfatta uppgifterna som korrekta. “SD:arna är ju nästan som de etniska svenskarnas motsvarighet till kriminella invandrargrupperingar”, skrev en person i tråden på Twitter.

Siffrorna i den här bilden verkar ha sina ursprung i två genomgångar från 2018, den ena från Dagens nyheter och den andra från Svenska dagbladet.

Liknande jämförelser har gjorts flera gånger förr. I SVT:s debattprogram Agenda 2018 gjorde den dåvarande ledaren för Vänsterpartiet, Jonas Sjöstedt, uttalandet att ”andelen kriminella som begått brott är ju mycket högre [i Sverigedemokraternas riksdagsgrupp] än bland invandrare”. SVT:s granskare Faktakollen undersökte påståendet, och konstaterade att jämförelsen var bristfällig och inte kunde användas för att dra de här slutsatserna.

Grunden till Sjöstedts påstående var en artikel i Aftonbladet från 2014 där journalisten Gellert Tamas som ett tankeexperiment jämfört uppgifter om antalet brottsdömda Sverigedemokrater i riksdagen med uppgifter om invandrares brottslighet tagna ur rapporten ”Brottslighet bland personer födda i Sverige och i utlandet” från Brottsförebyggande rådet (Brå) 2005.

Statistiken i den rapporten gällde polisanmälda brott från 1997 till 2001 medan måttet i den andra gruppen som togs upp i jämförelsen, det vill säga SD-ledamöterna i riksdagen, var personer som någon gång sedan 1980-talet hade dömts för brott. Att ställa dömda personer från en avsevärt mindre grupp mot misstänkta personer från en mycket större grupp blir helt enkelt att jämföra äpplen och päron, dessutom under olika tidsperioder.

Hur ska man se på siffrorna som nu sprids?

Det finns många saker att ta hänsyn till, dels att gruppen invandrare är stor och heterogen, dels att en liten andel av Sveriges befolkning svarar för majoriteten av alla brott och sist men inte minst, det är oklart var personen som skapat bilden tagit siffrorna från.

År 2022 var över två miljoner personer utrikes födda, vilket är 20 procent av den svenska befolkningen, enligt SCB. Gruppen som avses i bilden och i jämförelserna är alltså mycket stor, särskilt när den ställs mot de 72 politiker som i dag representerar Sverigedemokraterna i Sveriges riksdag.

7,1 procent?

Utöver att det är väldigt tveksamt att ställa siffrorna mot varandra så verkar uppgifterna vara ett par år gamla.

Siffran 7,1 procent presenterades inför valet 2018 av Svenska dagbladet och gällde alltså de dåtida kandidaterna till Sverigedemokraterna. Enligt artikeln hade drygt sju procent av dessa blivit åtalade för brott under de då senaste tio åren. Andelen var mer än dubbelt så hög som Vänsterpartiets, som då låg näst överst på listan.

Det har gjorts flera färskare mediagranskningar om riksdagsledamöters brottslighet, bland annat inför det senaste valet när Dagens Nyheter gick igenom över 6 000 riksdagskandidater från samtliga partier. Nästan hundra av dem hade dömts för olika typer av brott under de senaste tio åren, men Kristdemokraterna och Vänsterpartiet stack ut med flest misshandelsdomar. Även partiet Nyans hade en hög brottsstatistik, enligt en genomgång i DN, då var sjunde kandidat på partiets riksdagslista dömts för brott.

Det har även gjorts granskningar av politikers brottslighet på lokal nivå.

1,6 procent?

Dagens nyheter gjorde 2018 en genomgång i sin artikelserie Fakta i frågan, med frågeställningen “Är utrikesfödda överrepresenterade i brottsstatistiken?”.

DN:s undersökning byggde på samtliga åtal, strafförelägganden (när någon dömts till böter och/eller villkorlig dom) och åtalsunderlåtelser (när någon slipper straff men brottet tas med i belastningsregistret) från året 2017. Det handlade om 65 000 personer och 131 000 brott. Vissa trafikbrott var inte med, som till exempel hastighetsböter.

I en av slutsatserna nämns andelen 1,6 procent. DN skriver: “Mycket små andelar av såväl utrikesfödda som inrikesfödda förekommer i brottsstatistiken: 0,9 procent av inrikesfödda och 1,6 procent av utrikesfödda. Det innebär att brottsligheten är 1,8 gånger högre bland utrikes- än inrikesfödda.”

Under 2000-talet har Brå kommit med två rapporter som har med ämnet invandrare och brott att göra, dels 2005 och dels en rapport som kom relativt nyligen med titeln “Misstänkta för brott bland personer med inrikes respektive utrikes bakgrund” och handlade om perioden 2007–2018.

En av slutsatserna var att gruppen utrikesfödda och deras barn, alltså inrikesfödda med utrikesfödda föräldrar, är överrepresenterade i statistiken över brottsmisstänkta.

När rapporten publicerades kommenterade Olof Bäckman, professor i kriminologi och docent i sociologi vid Stockholms universitet, att den inte innehöll några egentliga nyheter:

– Det är inte förvånande att människor med utländsk bakgrund har en högre brottslighet när vi vet hur en massa andra faktorer – som utbildningsnivå, chanser på arbetsmarknaden och ekonomiska svårigheter – spelar in, sade han till nyhetsbyrån TT.

Olof Bäckman hade året före publicerat den stora studien “Den ojämlika brottsligheten”.

Sammantaget: Det är svårt att reda ut vad det är som mäts och om jämförelser är rättvisa när siffror flyger på nätet.

Procentsatserna i bilden verkar ihopklippta från de senaste årens politiska debatt om Sverigedemokrater, brott och invandring, och de som använt bilden verkar dels ha velat sopa till sin politiska fiende och dels göra en poäng av svagheten i att ställa grupp mot grupp.

Källkritikbyrån har varit i kontakt med personen som spred bilden på Twitter i maj, som säger så här:

Det var en tabbe av mig att sprida den där bilden utan att kolla siffrorna. Men jag visste ju att liknande siffror tidigare har visats.

[. . .]

Jag gillar inte SD, och jag tycker att vi ska ha en mer liberal flyktingpolitik. Men just därför, för att jag ska vara trovärdig, måste jag hålla koll på vad jag sprider. 

Ur mejl till Källkritikbyrån

Personen hittade bilden i sociala medier, men minns inte exakt var.

Har du tips på saker som du vill att vi ska skriva om så hör av dig!