Gamla ingredienser i den ryska propagandan dyker upp i svenska kommentarsfält när Trump ska mäkla fred. Vi går igenom påståendena om nazism i Ukraina och hittar en “stoppad” SVT-dokumentär.

Den 28 februari krängde världspolitiken till när ett bråk uppstod i Vita huset inför rullande kameror. USA:s president Donald Trump och vice president JD Vance klagade på den gästande Volodymyr Zelenskyj, som sedan fick lämna Vita huset utan att ha undertecknat det avtal som han kom dit för.

Många uttryckte stöd för Ukraina i efterspelet till händelsen, andra kritiserade Zelenskyj.

I kommentarsfälten har det sedan bråket i Vita huset dykt upp en hel del gamla påståenden om Ukraina. Ett av dessa teman är att Ukraina skulle vara nazistiskt eller har problem med högerextrema krafter – och som stöd används en SVT-dokumentär.

“Titta på SVT:s Dokument utifrån, som de själva gjorde otillgängligt 2022”, skriver en man under ett inlägg om bråket i Vita huset och länkar till filmen som laddats upp på videosajten Bitchute.

Det är filmen “Ukraina – revolutionens mörka sida” som sändes i SVT för nio år sedan.

“Här en dokumentär för alla som stödjer den neonazistiska statskuppen 2014 i Ukraina”, skriver en man och länkar till samma film. “Ukraina ville inte att SVT skulle sända den så den blev stoppad”, kommenterar en person inlägget. En annan skriver: “Att den togs bort borde väl ändå få människor att tänka till!”

I en svensk Facebook-grupp med över 13 000 medlemmar tipsar en man om dokumentären och länkar till videotjänsten Rumble:

SVT verkar ha plockat ner följande dokument utifrån då den berättar sanningen om nazisterna i Ukraina som slaktat Ryssar sedan 2014. Det är en av anledningarna till att Putin gick in i Ukraina, för att rädda sitt eget folk. Men det förnekar ju de flesta svenskar och avfärdar som en konspirationsteori…

I kommentarsfältet påstås att filmen “plockades ner efter påtryckningar, förmodligen från amerikanarna”.

Men, inget av det här stämmer.

I korthet: Dokumentären möttes av kritik och SVT sköt upp visningen av filmen tre veckor. När den väl sändes i SVT 23 maj 2016 så hade ett par ändringar av manuset för berättarrösten genomförts i samverkan med filmmakaren.

Därefter låg filmen uppe på SVT play enligt uppgjort avtal i 60 dagar.

– För tio år sedan, när vi köpte in filmen, såg rättighetssituationen annorlunda ut än den gör i dag. Medan vi numera tar för givet att allt vi köper ska ligga online under hela licensperioden (oftast två eller tre år) var standarden på den tiden 30 dagar catch-up i samband med sändning i broadcast, säger Axel Arnö, som var projektledare för SVT:s Dokument utifrån 2016, till Källkritikbyrån.

I det här fallet hade man förhandlat sig till en dubbelt så lång period, alltså 60 dagar, och filmen togs sedan ner 22 juli 2016.

För den som vill gå på djupet: Påståenden om nazism i Ukraina används i den ryska propagandan och var ett av skälen som Rysslands president Vladimir Putin angav som motiv för att invadera Ukraina. Vi går igenom begrepp som “avnazifiering” med experter.

Filmen i sig fick kritik för att överdriva högerextrema gruppers makt i Ukraina – vi tittar närmare på hur den här filmen togs emot och hur Ryssland använt sig av de högerextrema grupperna i sin propaganda.

Vi börjar med hur det kom sig att SVT köpte in filmen.

“Ukraina – revolutionens mörka sida”

Bakom filmen “Ukraina – revolutionens mörka sida” (på franska “Ukraine, les masques de la révolution”) står den franska dokumentärfilmaren Paul Moreira.

Dokument utifrån har tagit in flera av Moreiras alster. Axel Arnö, som numera är programchef för Samhälle, dokumentär och fakta på SVT, beskriver Paul Moreira som duktig och välrenommerad.

– Han är trovärdig och en bra person. Han kom med en film som han höll på med och vi hade en diskussion innan och vi sa att det där kommer att vara intressant för oss. Hans idé var att försöka se på vad det är för sanning i det här snacket om att det är nazister i Ukraina.

Filmen skildrar högerextrema grupperingar kring tiden för Majdan, revolten mot den proryska presidenten Viktor Janukovytj som pågick vintern 2013–2014.

– Jag såg den och tyckte att det där är precis i vår tradition. Vi blundar inte för någonting, utan är det välgrundat så ska det kunna publiceras.

Möttes av kritik

Filmen som först sändes av franska Canal+ skulle ha visats på SVT 1 maj 2016.

– Några veckor innan filmen skulle publiceras så började det mullra, berättar Arnö.

En av dem som mullrade var SR-journalisten Fredrik Wadström, med en bakgrund av att bevaka Ryssland och Ukraina. Han var kritisk och det är han än i dag.

– Ett haveri. Jag tycker att det var ett haveri att han gjorde den, och jag tycker att det var ett haveri att de köpte in den, säger Fredrik Wadström till Källkritikbyrån.

Som Wadström minns händelsen så skickade SVT ut förhandsinformation om att de skulle sända filmen.

– Och den var helt galen, mycket galnare än själva filmen eller hur den senare presenterades på SVT play och på hemsidan. Jag tänkte “det här är inte klokt”.

Radioredaktionen beslöt sig för att gå igenom filmen och göra ett kritiskt inslag innan den sänts.

Wadström spaltade upp de fel han såg med filmen, däribland att extremhögerns betydelse överdrivs och att Rysslands roll kraftigt underdrivs.

Folkomröstning om Krim
I filmen beskrivs mycket kortfattat händelser på Krimhalvön, däribland att befolkningen med en överväldigande majoritet röstat för att ansluta sig till Ryssland.

Att Ryssland invaderade först och bytte ut personer på styrande positioner samt att omröstningen och dess resultat blev kraftigt ifrågasatta gås inte in på, påpekar Wadström.

Rysslands inblandning
Dokumentären frånsäger egentligen Ryssland ansvar, säger Jakob Hedenskog, analytiker vid centrum för Östeuropastudier på Utrikespolitiska institutet.

– Man ger inte Ryssland någon agens, utan anser att det är de här högerextrema rörelserna i Ukraina som på något sätt bär skuld till situationen. Vid annekteringen av Krim och interventionen i östra Ukraina, där fanns ju Ryssland med hela tiden väldigt aktivt. Det var ju inte spontana demonstrationer och protester utan det fanns med ett ryskt agerande, Ryssland finansierade och planerade, säger han till Källkritikbyrån.

Högerextrema gruppers roll
Det högerextrema partiet Svoboda fick under Janukovytj styre en framträdande roll, samtidigt som andra partier i oppositionen förföljdes och undantrycktes, skrev Fredrik Wadström i sin kritik. Skälet var att en högerextrem motståndare passade bra. Det gav också Svoboda framgångar i val 2010 och 2012, men dessa skulle inte bestå.

– De hade en ganska stor grupp i parlamentet under den här perioden och var väldigt entusiastiska i sitt stöd till Majdan-rörelsen. Men efter Majdan blev det här partiet fullständigt pannkaka. Det fanns inga som vill rösta på dem längre, säger Per Enerud, senior analytiker vid Myndigheten för psykologiskt försvar (MPF).

Detsamma säger Jakob Hedenskog på UI.

– Mycket av det som framstår som en högerextrem våg 2014–2015 var helt utraderad sedan.

Det han beskriver är den tydligt nedåtgående trenden för exempelvis partiet Svoboda, som fick knappt 10,5 procent av rösterna 2012, men 4,7 procent och under spärren 2014 och 2,2 procent i parlamentsvalet 2019.

– Det var ingen stor, folkligt förankrad våg, som hade politiskt inflytande i Ukraina, som den här filmen vill få det att framstå som.

Bilder på nätet
Det saknas inte bilder på ukrainska frivilligsoldater som visar upp högerextrema symboler. I filmen sägs:

Internet är fullt av oroväckande bilder. Många är utan tvekan utlagda av deras fiende Ryssland, men äkta är de förmodligen ändå.

Ur SVT-dokumentären “Ukraina – revolutionens mörka sida”

Fredrik Wadström påpekade att det kanske hade varit bättre att låta bli att använda overifierat material.

Andra brister som filmen anklagats för handlar om bilden av Azovbataljonen, att medier inte skulle ha rapporterat om händelser i filmen och hur man beskriver ryssar och ryskspråkiga ukrainare.

Röster om filmen

Jakob Hedenskog vid centrum för Östeuropastudier på Utrikespolitiska institutet tycker filmen är mycket problematisk.

– Dokumentären framstår i dag som nästan anakronistisk, den har inte åldrats särskilt väl. Att högerextrema beskrivs som en maktfaktor, det har inte blivit så och det var inte så på den tiden heller. Och att man inte gav Ryssland någon agens i skeendet är i det närmaste löjeväckande med tanke på utvecklingen som kom, säger han.

Det var flera i svenska medier som kommenterade planerna på att sända filmen. I Svenska dagbladet stod det att läsa på ledarplats att “det är Moskvas röst som ekar i speakertexten” och på SvD-bloggen Säkerhetsrådet ställs frågan varför SVT tänker “visa en propagandafilm som lika gärna kunde ha gått i ryska RT”.

Spekulationer om skälen fanns också. På Aftonbladet Kultur hävdades att dokumentären skjutits på framtiden eftersom Ukrainas ambassadör mejlat SVT:s dåvarande vd Hanna Stjärne och man oroades för den fria journalistiken.

Axel Arnö minns kritiken.

– Det var ungefär “Rysslands-propaganda snart i SVT”. Då tittade vi på den lite extra och konstaterade att det fanns otydligheter i speakern. Det kunde uppfattas som att det var en helt regelrätt folkomröstning till exempel. Det sades inte rent ut, men det var lite slirigt. Så jag valde att skjuta upp. Normalt går vi igenom speakertexten och det hade vi gjort nu också, men jag hade väl inte riktigt haft ögonen på det där.

Arnö ringde Paul Moreira och bad honom ändra i den svenska speakerrösten.

– Jag sa att det här är oklart, kan vi formulera om det här på ett bättre sätt? Och så gjorde vi det på ett par ställen.

SVT lade också till ett studiosamtal på 20 minuter efter dokumentären. Arnö påpekar att filmen inte anmäldes till Granskningsnämnden.

Nio år senare

Långt senare kan man se spår av turbulensen runt filmen parat med påståenden om att SVT tagit ner den på grund av olika påhittade skäl.

I dag ligger dokumentären upplagd, med studiosamtalet och SVT:s speakerröst, på ett flertal vidoplattformar som Bitchute och Rumble. Ett annat av ställena är webbkanalen Swebb-tv där filmen visats över 14 000 gånger.

I Swebb-tv:s kommentarsfält på Facebook sprids påståenden om att Ukraina egentligen är nazistiskt.

Eftersom den sortens påståenden fortfarande sprids i svenska kommentarsfält så tittar vi närmare på dem.

“Avnazifieringen” av Ukraina

En av krigsorsakerna som Putin nämnde i sitt tal dagen före det stora anfallet i februari 2022 var att Ukraina behöver “avnazifieras”.

– Det Putin och andra talar om som “avnazifieringen” av Ukraina, det handlar inte bara om de här högerextrema grupperna utan, liksom i mycket av rysk propaganda, så finns det ett korn av sanning i botten som man sedan ger monstruösa dimensioner, säger Jakob Hedenskog på Utrikespolitiska institutet.

Under Sovjettiden utsattes Ukraina för tvångskollektivisering och miljoner svalt. Under andra världskriget fanns det därför en del i Ukraina som såg Nazityskland som en befriare från det sovjetiska oket, säger Hedenskog.

– Detsamma hände i Baltikum. Sedan avtog det där och man förstod att tyskarna lurade dem.

Det fanns ukrainare som anslöt sig till tyska divisioner eller ställde upp som kollaboratörer. Exempelvis fanns det en hel ukrainsk Waffen-SS-division, som bestod nästan uteslutande av ukrainare från Galizien, ett område som tidigare var polskt och i dag är en del av Ukraina.

– Det där blev kvar och under all den här propaganda om att ukrainare och ryssar var bröder så fanns även en underförstådd mening att det bara är tillsammans med Ryssland som ukrainarna är fredliga. Om Ryssland förlorar kontrollen över Ukraina så kommer ukrainarna att bli nazister igen, tänkte man, säger Jakob Hedenskog.

De högerextremas roll

Under Majdan fick de högerextrema grupperna enormt mycket utrymme i den ryska propagandan och många i Väst köpte den där bilden, enligt experterna.

– I dag har det här blivit ett ledmotiv i den ryska vulgärpropagandan. Det här hade nog ingen trott för tio år sedan skulle bli “casus belli” för ett storkrig i Europa, säger Per Anders Rudling, den historiker och forskare på nationalism som intervjuades i SVT:s studiosamtal efter dokumentären 2016.

Men även om man gärna utnyttjade högerextremas närvaro på Majdan så handlar det om något större för Ryssland, enligt Jakob Hedenskog på UI.

– Det handlar ju inte om några perifera politiska grupper utan man anser att Zelenskyj och ledarna som finns i Kiev i dag är nazister, vilket ju är en absurd anklagelse.

Ukrainas president Zelenskyj är exempelvis själv judisk och har släktingar som dog i Förintelsen.

– För Ryssland är alla nazister som är emot Ryssland. Man hävdar till exempel att de europeiska politikerna också i praktiken är nazister, säger Hedenskog.

Per Enerud på Myndigheten för psykologiskt försvar är av samma uppfattning.

– Ryssland anser att det egentligen bara är de som har kämpat mot nazismen på riktigt, och alla andra har samarbetat med dem, tycker man. Det har varit grundtemat de senaste 70–80 åren. Men i Putins tal i februari 2022 använda han inte det traditionella uttrycket, att man kämpar mot fascismen, utan använde ordet nazism.

Ryssland har historiskt använt sig mycket mer av begreppet fascism, enligt historikern Per Anders Rudling.

– Man använde även ordet fascism brett. Man kallade till exempel socialdemokrater på 30-talet för socialfascister. På 60- och 70-talet talade man om “Hitler-fascismen”. Nazism blev mycket mer prominent kring 2021–2022 och hela den ukrainska staten kallades en nazistisk stat.

Per Enerud på MPF påpekar att Ryssland inte behöver anstränga sig så mycket för att skapa splittring i Väst och att man använder sig av motsättningar och teman som existerar.

– Vitsen med desinformation är inte att få folk att tro, utan att göra det jobbigt att engagera sig i stödet till Ukraina. “Jaja, det där är bara en massa bråk, de är lika goda kålsupare”. Det handlar inte om att övertyga, utan om att skapa misstro. Och då kanske det funkar om man hela tiden lyfter fram det där nazisttemat.

Utåt, i den propaganda som Ryssland riktar mot omvärlden, har man dock sedan ett bra tag övergivit nazist-temat, enligt Enerud.

– Man försöker kasta ut något som man tror lockar en internationell publik. Nazist-temat har misslyckats, eller inte givit samma resultat som Ryssland hade hoppats på, skulle jag vilja påstå. Det funkade bättre före kriget. Om man tittar på hur Majdan beskrevs vintern 2013–2014 så fanns det fler i Väst som nappade på högerextrem-trenden och det återspeglade också mer dåvarande förhållanden i Ukraina, alltså för tio år sedan.

I Frankrike möttes filmen av kritik när den skulle sändas i februari 2016. Filmskaparen Paul Moreira själv gick ut och bemötte kritiken. I det blogginlägget kommenterar han de högerextrema grupperingarna i Ukraina:

De är, som filmen visar, det största hotet mot demokratin i Ukraina.

Från ett inlägg på sajten Mediapart 2016

Att just Ukraina skulle ha ett stort problem med högerextrema är dock något som emotsagts sedan Ryssland började föra ut propagandan.

– Det finns högerextremism i Ukraina, det finns det i Sverige, Norge och Polen också. Det saknas inte högerextrema i Ukraina, men deras inflytande är inte stort och, det är inte de som driver politik. I andra europeiska länder har öppet högerextrema partier haft mycket större framgångar än i Ukraina, säger Per Enerud.

Sammanfattning: SVT:s Dokument utifrån “Ukraina – revolutionens mörka sida” togs ner 2016 av rättighetsskäl. I samband med visningen fick filmen kritik både i Sverige och utomlands, men SVT sände den ändå med ett par ändringar i vad berättarrösten sade och ett tillhörande studiosamtal efteråt.

Ryssland har försökt att utnyttja att det finns högerextrema grupper i Ukraina, men talar inte om sina egna motsvarande element. Man använder begreppen nazism och fascism brett om sina fiender och verkar de senaste åren ha lämnat det här spåret i sin propaganda, åtminstone när man riktar sig mot omvärlden.

LÄS MER:
► Rysk propagandasida startad i Sverige – så ser den ut
► Så sprider svenska konton missvisande bilder av kriget

---

Har du tips på saker som du vill att vi ska skriva om så hör av dig!