Granskning
Påståendena om cyanid och salt bör tas med en nypa salt
11 January 2024 | Susannah Elers |
Stämmer det att vanligt salt innehåller cyanid som sakta men säkert förgiftar oss alla? Nej.
Vi går igenom ett missvisande inlägg som delats tusentals gånger.

Facebook-inlägget publicerades i juni 2023 men har fortsatt att spridas under hösten och vintern. I inlägget påstås att vanligt bordssalt innehåller ett giftigt klumpförebyggande medel för att “saltet ska bli lättare och ljusare så att det kan säljas till ett dyrare pris.”
Skribenten inleder det mycket långa Facebook-inlägget så här:
Det här är ett av mina inlägg som delats flera tusen gånger, men som tål att delas om och om igen. Vet du vad vanligt bordssalt egentligen innehåller? Detta vårt dagliga salt som används när vi kokar potatis, pasta, saltar frukostägget, lagar mat, gravar lax, grillar, bakar och poppar popcorn. Allt saltas. Till och med gröten! Jag är inte säker på om du verkligen vill veta? För svaret är jobbigt för de saligt ovetande.
Utdrag ur inlägg på Facebook
Sedan följer en lång uppradning av påståenden.
Skribenten publicerade samma text 2022 och även det inlägget fick tusentals interaktioner. Flera andra Facebook-användare har lagt upp samma text och deras följare har uppfattat det som att de skrivit texten.

I korthet: Kvinnan som skrivit inlägget gör ett flertal påståenden som inte stämmer. Det handlar, som så ofta när det kommer till felaktiga hälsopåståenden på nätet, om proportioner. I det här fallet är svaret att det inte är farligt eftersom vi får i oss små mängder av de aktuella ämnena, varav en mycket liten del tas upp av kroppen och inte lagras.
I detalj: För dig som vill gå på djupet med påståendena i inlägget så går vi igenom dem här.
Engelskspråkig förlaga
En stor del av texten är tagen från ett engelskspråkigt inlägg publicerat av en ryskregistrerad webbsida i september 2019.

Kvinnan bakom Facebook-inlägget skriver exempelvis så här:
Eftersom det naturliga obearbetade havssaltet har sin ljusgrå ton, som många anser ful och ”smutsig”, lägger industrin till E536 för att saltet ska bli lättare och ljusare så att det kan säljas till ett dyrare pris.
Utdrag ur inlägg på Facebook
Och i artikeln står det:
Natural raw salt has a grayish color, which many may find ugly, “dirty.” With the addition of E536, salt becomes much brighter and brighter than manufacturers who want to sell this relatively inexpensive product at inflated prices.
Utdrag ur artikel på sajten Food-and-recipes.com
Det nu spridda inlägget har delats över 2 500 gånger på Facebook. “Viktigt inlägg – Vi behöver salt och det ska vara riktigt salt!”, skriver en person i kommentarsfältet. En annan skriver att hon inte orkar läsa den långa texten, utan vill i stället veta vilket salt hon ska köpa.
Kvinnan bakom inlägget påstår att ämnet är förbjudet i vissa länder, en formulering som förekommer även i den engelskspråkiga artikeln. Hon skriver:
E-nummer 536 är ett klumpförebyggande medel som heter Kaliumferrocyanid. Så gott som alla hushållssalter – bordssalter- som köps på Konsum, ICA, Hemköp, Willys osv innehåller detta klumpförebyggande medel som är helt förbjudet i vissa länder, men som får användas i salt och ges till barn i Sverige.
Utdrag ur inlägg på Facebook
Tillåtna ämnen
Källkritikbyrån har inte kunnat hitta något land där ämnena inte får användas. De klumpförebyggande medlen är tillåtna i hela EU, såväl som i Storbritannien, Kina, USA och Kanada. I samtliga länder finns dock gränsvärden för hur stor mängd man bör få i sig, och hur stor mängd som får tillsättas till saltet.
Kvinnan påstår också att saltet knappt uppfyller standarden för bordssalt.
Något som de flesta inte reflekterar över är att detta vårt kritvita salt, som aldrig klumpar sig och som bara består av natrium och klor, knappt håller standard nog för att få säljas som bordssalt. Det behövs ett flertal mineraler för att det ska vara något att ha.
Utdrag ur inlägg på Facebook
Men enligt den branschorganisation som finns inom EU för saltproducenter, European Salt Producers Association, ska innehållet vara minst 97 procent natriumklorid exklusive tillsatser, enligt Codex Alimentarius, som är en samling standarder, riktlinjer och uppförandekoder som säkerställer att livsmedel är säkra.
Är det sant att salt är farligt för vår hälsa?
Ja, det finns faktiskt några påståenden i inlägget som stämmer. Ett av dem är att salt kan vara skadligt för vår hälsa. Vanligt bordssalt består av natrium och klorid, och även om flera av våra kroppsfunktioner behöver natrium för att fungera är det viktigt att vi inte får i oss för mycket av det.
Just natrium höjer nämligen blodtrycket, något som även påpekas av Livsmedelsverket och den europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet Efsa. Vid högt blodtryck ökar risken för hjärtinfarkt, hjärtsvikt, stroke och njurskador. I dag uppskattar man att var fjärde vuxen, och närmare hälften av alla över 65 år i Sverige har högt blodtryck.
Efsa gick 2019 igenom det vetenskapliga underlaget om salt och hälsa, och kunde då konstatera att det europeiska intaget av salt överskrider den nivå som är tillräcklig och säker, något som alltså även omfattar oss svenskar.

Enligt svenska Hjärt-Lungfonden visar forskning att var femte hjärtinfarkt och vart tionde strokefall i Sverige orsakas av överkonsumtion av salt. Enligt Livsmedelsverket bör en vuxen inte få i sig mer än en tesked salt (6 gram) per dag. Många svenskar har ett dagligt saltintag som ligger på det dubbla, ungefär 12 gram.
Källkritikbyrån frågar Daniel Edgar, toxikolog vid avdelningen för risk- och nyttovärdering på Livsmedelsverket, om hur mycket klumpförebyggande medel får en storkonsument av salt i sig.
– Accepterat dagligt intag för natriumferrocyanid är 0,044 milligram per kilogram kroppsvikt. För en person som väger 60 kilo innebär det 2,64 milligram. Man skulle behöva äta 132 gram salt om dagen för att uppnå denna nivå. Högkonsumenter av salt kan få i sig 12–13 gram om dagen, vilket alltså är långt under denna säkra nivå. Skulle man äta såhär mycket salt skulle saltet i sig vara betydligt farligare för hälsan, förklarar Daniel Edgar.

Enligt Ingrid Larsson, näringsfysiolog vid Sahlgrenska universitetssjukhuset och docent vid Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, absorberar tarmen dessutom bara 0,25 till 0,42 procent av det klumpförebyggande ämnet. Och till det ska alltså läggas att mängden klumpförebyggande medel i saltet redan från början är låg.
– Ska man skriva om en sådan här sak måste man börja med att titta på hur stort intaget är, hur stort upptaget är och därefter om det överhuvudtaget lagras i kroppen. Det här ämnet lagras inte heller i kroppen. I djurstudier har man gett 4,4 milligram per kilogram kroppsvikt om dagen i två år, och inte ens vid en sådan hög mängd fann man några negativa hälsoeffekter, säger Ingrid Larsson.
Skribenten räknar också upp en rad olika sjukdomar som påstås vara länkade till detta ämne. Även denna lista är densamma som i den ryskengelska texten. Så här står det:
Effekter på kroppen:
Utdrag ur Facebook-inlägg
Sjukdomar i mag-tarmkanalen
Sjukdomar i levern, gallblåsan
Hudproblem
Störningar i nervsystemet (vanligt med pirr i ben och fötter)
Sjukdomar i lymfsystemet
Allvarlig förgiftning av hela organismen
Forskare är inte intresserade av detta farliga emulgeringsmedel som flitigt används där det faktiskt skulle kunna undvaras. Ingen vet exakt vad tystnaden beror på, men den skulle kunna handla om att man inte vill få problem från högre myndigheter som kan ha nytta av E536 eller som kanske bara är likgiltiga för samhällets öde. Jag tycker det är viktigt att vi på allvar förstår att ALLA dessa ämnen, i vars namn ”cyanid” finns med, är farliga.
Men det finns inga vetenskapliga källor som styrker de här påståendena.
– Jag förstår att det här låter väldigt allvarligt för en lekman, men det här ämnet lagras alltså inte i kroppen, absorptionen är nästintill noll, och den lilla mängd som absorberas skiljs helt och hållet ut ur kroppen via njurarna. Vad skribenten menar med “allvarlig förgiftning av hela organismen” förstår jag inte, eftersom ämnet alltså tas om hand av njurarna och inte lagras i kroppen, säger näringsfysiologen Ingrid Larsson.
Kvinnan som författat inlägget påstår också också att alla ämnen som innehåller ordet “cyanid” är farliga. Hon skriver:
Kanske är det såhär du långsamt bygger en tidsinställd bomb i din kropp som oåterkalleligt förstör din och/eller dina barns hälsa.
Utdrag ur Facebook-inlägg
Även denna formulering, som verkar ha hämtats från samma artikel som de övriga argumenten, får ses som märklig, då ämnet alltså inte lagras i kroppen.
Är “cyanid” alltid farligt?
Så här skriver kvinnan:
Jag tycker det är viktigt att vi på allvar förstår att ALLA dessa ämnen, i vars namn ”cyanid” finns med, är farliga.
Utdrag ur Facebook-inlägg
Det finns tre sorters klumpförebyggande medel som vars kemiska beteckning innehåller ordet cyanid: natriumferrocyanid (E535), kaliumferrocyanid (E536) och kalciumferrocyanid (E538).
Ordet cyanid väcker onekligen negativa associationer hos de flesta. Det finns dessutom faktiskt ett antal livsmedel som innehåller cyanid naturligt, till exempel linfrön och aprikoskärnor, där Livsmedelsverket till exempel har gått ut med rekommendationer om att barn inte ska äta krossade linfrön alls och vuxna bör hålla sig till det rekommenderade maxintaget.
Källkritikbyrån frågade därför Livsmedelsverket hur det ligger till med den eventuella cyaniden i dessa tillsatser.
– Cyaniden i ferrocyanid är hårt bunden och påverkar inte kroppen på samma sätt som andra former av cyanid. Ferrocyanid ansamlas inte i kroppen, och man har inte sett att det skulle vara farligt vid de nivåer som beskrivits, svarar Daniel Edgar.

I inlägget är skribenten även orolig över E536 i det salt som används i produktion av mat:
Livsmedelsverket uppger att E536 endast får användas i salt. Men sedan då? Saltet används ju i matproduktionen? Jag tror knappast de använder något exklusivt oprocessat havssalt i korvsmeten eller vid osttillverkningen.
Utdrag ur Facebook-inlägg
I livsmedelsindustrin får det här giftet tillsättas i en mängd av 20 milligram per kilo FÄRDIG produkt. Den används i salt, ost, bröd av rågmjöl, produktion av alkoholhaltiga drycker m m.
– Det stämmer som de skriver att det är tillåtet att använda salt som innehåller dessa tillsatser till andra livsmedel, men dessa får bara följa med via saltet, i en maximihalt av 20 milligram per kilogram salt. Eftersom salt oftast ingår i en mindre mängd i livsmedel innebär det att halten av dessa klumpförebyggande medel blir mycket låga i det färdiga livsmedlet, säger Ulrica Colberg, statsinspektör vid Livsmedelsverket.
Detta gäller för innehållsförteckningen
Huvudregeln är att alla ingredienser som använts för att tillverka ett livsmedel ska anges i förteckningen, men det finns några undantag från denna regel. Om tillsatser följer med en annan ingrediens och inte har en teknisk funktion i det slutliga livsmedlet behöver de enligt lag inte anges i slutproduktens ingrediensförteckning.
Detta gäller däremot inte allergener, som till exempel mjölk, ägg och nötter, som alltid måste skrivas ut. Det betyder till exempel att det klumpförebyggande medlet som ingår i saltet i en rökt skinka inte behöver anges, förutsatt att det klumpförebyggande medlet inte fyller någon teknisk funktion i den rökta skinkan.
Här kan du läsa mer om överföringsprincipen.
Mikroplaster i livsmedel
I Facebook-inlägget påstås även att det är höga halter mikroplaster i salt:
Celtic räknas inte bara som det finaste saltet, utan det viktigaste är att det inte har någon mikroplast i sig. Haven är fulla med plast som bryts upp till mikroplastbitar. Salt som tas från havet kan därför innehålla en hel del plast, men det finns dock ett lysande undantag.
Utdrag ur Facebook-inlägg
Det stämmer att det hittats mikroplaster i hushållssalt, något som bland annat uppmärksammats av Greenpeace. Enligt Svenska Livsmedelsverket har mikroplast påträffats även i andra livsmedel, till exempel i musslor, öl, honung och i mineralvatten. Högre halter har också påträffats i förpackat vatten. Det beror troligen på att plast förts över från plastmaterial i flaskan och korken.
Är vissa typer av salter är nyttigare än andra?
I inlägget påstås också att vissa typer av salt är bättre för hälsan än andra och det stämmer. Det finns salt och örtsalt som innehåller mindre mängd natrium än vårt vanliga bordssalt. I mineralsalter har man bytt ut en del natrium mot till exempel kalium och magnesium, vilka inte har samma effekt på blodtrycket. Det finns också örtsalter som innehåller en mindre mängd natrium än vanligt bordssalt.
– Det finns ett salt som heter kaliumklorid. Det sänker inte blodtrycket, men det påverkar det inte heller, säger näringsfysiologen Ingrid Larsson. Det får en lite annan smak när man använder det i matlagning, men en del tycker att det går alldeles utmärkt.
I Facebook-inlägget föreslås att man gör en egen saltblandning. Enligt Ingrid Larsson är det okej om man vill ha ett flingsalt för att strö på någon rätt, men i den vardagliga matlagningen ska man använda joderat salt.
– När man köper hushållssalt är det viktigt att man köper joderat salt, det är det säkraste sättet att få i sig jod. Sedan vi började med att tillsätta jod i salt 1936 har förekomsten av struma, som kan orsakas av jodbrist, minskat i befolkningen.
Liknande påståenden sprids
De här ryktena och missuppfattningarna är inte unika för Sverige – det cirkulerar inlägg där man påstår att tillsatserna E535-538 är farliga över hela världen. I ett rumänskt Tiktok-inlägg från i juli i år sprids samma påståenden som i det svenska inlägget.

Denna video har granskats av den faktagranskande sajten Lead Stories. De konstaterar bland annat att påståendet att kaliumferrocyanid, som är E536 vetenskapliga namn, bryts ner till cyanid i kroppen saknar vetenskapligt stöd.
För att en tillsats ska godkännas granskas den först av den europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet Efsa som kräver att den inte utgör någon hälsorisk och är av värde för konsumenten, skriver Lead Stories i sin granskning, något som bekräftas av svenska Livsmedelsverket.
McGill-universitetet i Kanada har faktagranskat påståendet i en artikel med titeln “Is it true that cyanide is added to salt?”. De förklarar att det inte finns någon anledning att vara rädd för tillsatsen och att ferrocyanid i sig är “anmärkningsvärt giftfritt.”
I Indien uppstod ett rykte att ett av indiens största saltmärken var giftigt, något som granskats av flera faktagranskare.
Även i Hongkong har rykten om salt cirkulerat. Hongkongs livsmedelsmyndighet har bemött detta, och skriver följande på sin sida:
En del oroar sig för att giftig cyanid lösgörs när ferrocyanid upphettas vid matlagning. Men, på grund av den starka kemiska bindning mellan järn och cyaniden så kan inte normal koktemperatur bryta ner ferrocyanid till cyanid.
Från Centre for Food Safetys sajt
Sammantaget: Ämnena E535–E538 är inte farliga trots att de innehåller ordet cyanid. Vi får i oss mycket små mängder av de här ämnena, och en mycket liten del av det tas upp av tarmen. Ämnena filtreras ut och lagras inte i kroppen.
Läs fler granskningar av hälsopåståenden på nätet:
► Ny klassning göder falska påståenden om aspartam
► Nej, de här “vattenreglerna” förhindrar inte stroke eller hjärtattacker
► Vilseledande påståenden om cancer och CBD-olja i Framgångspodden
Har du tips om saker du vill att vi ska granska så hör av dig!