Enligt ihärdiga rykten i sociala medier ska vindkraftverk ge ifrån sig stora mängder med farliga mikroplaster – men baserat på det vi hittills vet så står vindkraften för en mycket liten del av utsläppen. Absolut störst källa till mikroplaster är vägtrafiken i Sverige.

“Mängder av micropartiklar sprids för vinden, tur att de förbjudit plastsugrör…” skriver en man på Facebook, till en bild som föreställer ett slitet rotorblad på ett vindkraftverk. Samma sorts påståenden har cirkulerat på nätet i flera år, där olika konkreta siffror spridits, bland annat att varje vindturbin skulle ge ifrån sig 60–70 kilo mikroplast per år.

Inlägget, som gjordes i början av februari, har i skrivande stund nära 7 000 delningar och har börjat spridas utomlands.

Inlägget och dess delningar åtföljs också av en rad vindkraftskritiska kommentarer. 

Tur att sugrör i plast förbjudits, skriver en person, “för de snurrar inte runt i luften och sprider ut en massa plast i naturen. Ännu en gång som de tänkande är full i fan åt fel håll som vanligt”.

Enligt inlägget sprider alltså vindkraftverkens rotorblad mängder av mikropartiklar av plast när de slits. Stämmer det?

I korthet: Enligt Naturvårdsverket är det inte realistiskt att vindkraftverk skulle släppa ifrån sig större mängder mikroplaster. De verkligt stora källorna till mikroplast är nedbrytning av plastprodukter och, i Sverige slitage av vägar och fordonsdäck, och internationellt tvätt av syntetiska textilier.

Frågan har tidigare granskats av våra norska faktagranskarkollegor Faktisk. Vi på Källkritkbyrån har även tidigare granskat påståenden om att vindkraftverk skulle vara källa till mikroplastspridning i den här granskningen.

I detalj: För dig som vill gå på djupet med frågan så går vi här igenom vad mikroplaster är, de största källorna till mikroplast i vår miljö och påståendenas historia.

Vad är mikroplast?

Det finns ingen tydlig definition för mikroplast, men när man pratar om mikroplast menar man fasta plast- och gummipartiklar oavsett form, till exempel korn, flagor och fibrer. Dessa är mellan en nanometer och fem millimeter stora i sitt största mått och löses inte upp i vatten. Även syntetiska fibrer, som är mellan tre nanometer och femton millimeter långa och har ett längd till diameter-förhållande större än tre, räknas som mikroplast.

Är mikroplast ett miljöproblem?

Ja, mikroplaster orsakar problem på flera sätt i vår miljö. Plasten bryts ner långsamt och stannar länge i naturen, vilket kan skada både ekosystemet och marken. Mikroplast finns också i vatten, mat och luft, vilket kan vara skadligt för människors hälsa. I havet kan fisk och andra djur få i sig mikroplasterna, vilket kan vara farligt för dem och även för människor om vi äter dessa djur.  För att minska detta problem behöver man använda mindre plast, återvinna bättre och hitta andra material som inte är lika skadliga för naturen. Här hittar du regler som gäller i Sverige för plastanvändning.

Hur mycket mikroplast sprider vindkraften?

På Naturskyddsföreningens webbsida finns en grafik med bland annat statistik från Naturvårdsverket. Enligt den sprider vindkraften en förhållandevis liten andel mikroplaster, 0,65 ton per år. Källan är beräkningar som kommer från den norska branschorganisationen för förnybara energikällor Fornybar Norge.

Siffran 0,65 ton kan jämföras med de stora spridarna i samhället, till exempel konstgräsplaner, som enligt Naturvårdsverket sprider 1 640–2 460 ton per år, och vägtrafik inklusive däckslitage, som sprider över 8 000 ton per år. Dessa uppgifter kommer från en utredning Naturvårdsverket gjorde på uppdrag av regeringen 2017.

Enligt Karl Lilja, handläggare på Naturvårdsverket, finns det inga andra uppgifter att luta sig mot, men att det skulle handla om större mängder anser han inte är realistiskt. Enligt Karl Lilja kommer många av de påståendena från en norsk grupp av vindkraftsmotståndare som dragit slutsatser som inte är möjliga utifrån en labbstudie från Strathclydeuniversitetet i Skottland. I den studien hade man utsatt glasfiberepoxy, utan någon form av skyddsmålning, för vattendroppar.

I en artikel i norska Teknisk Ukeblad, som därefter översatts och bearbetats av Ny Teknik (bakom betalvägg) 2021, har man granskat de vanligaste påståendena som sprids om vindkraft, däribland åsikten att de sprider stora mängder mikroplast. 

Forskarna bakom den skotska studien svarade Teknisk Ukeblad att resultatet av deras studie inte går att använda som ett underlag för hur mycket mikroplast som sprids av vindkraftverken, eftersom den inte speglade naturliga förhållanden.

Studien byggde på ett “worst-case scenario” där man antog att turbinen roterade med full hastighet året runt och att beläggningen, alltså det skyddande färgskiktet på rotorbladet, redan hade slipats av. Det skulle innebära att plastlaminatet under färgen var direkt utsatt för väder och vind kontinuerligt, vilket inte är normala driftförhållanden för ett vindkraftverk.

Studien grundades också på ett materialprov som togs från den yttersta delen av bladet, den som roterar med högst hastighet. De delar av bladet som är närmare navet roterar i lägre hastigheter. Därför kan man inte använda deras beräkningar för att uppskatta plastförlusten för hela rotorbladet.

Tidningen Teknisk Ukeblad bad forskningsledaren Jens Kjær Jørgensen vid det norska forskningsinstitutet Sintefs avdelning för material och nanoteknik att kommentera uppskattningarna som sprids på Facebook och han menade då att de inte är trovärdiga.

– Ett slitage på 69 kilo per blad per år är helt bortom alla proportioner. Det motsvarar en millimeters beläggning på en yta om cirka 70 kvadratmeter som slits av varje år. Det är en mycket större yta än vad som är utsatt för erosion även på de största bladen. Skulle det ha varit riktigt hade det för övrigt inte varit ekonomiskt bärkraftigt, sade Jørgensen till tidningen.

Nederländska Factcheck Vlaanderen gjorde 2022 en granskning av påståendet att “vindkraftverk förlorar 62 kilo mikroplaster per turbin per år” och kom då fram till samma slutsatser kring den skotska studien, samt att påståendet inte verkar stämma överens med verkligheten.

Samma år gjorde norska Faktisk en genomgång av frågan och då med utgångspunkt i att man sett många påstå att ett vindkraftverk släpper ut 1–1,5 ton mikroplast under sin livstid.

Det finns inte mycket forskning på mikroplastutsläpp från vindkraftverk, och den mesta forskningen fokuserar på produktionstapp till följd av slitage och hur man kan förbygga det, sade Thomas Mo Willig, överingenjör på Norges vattendrags- och energidirektorat (NVE), till Faktisk.

NVE har ihop med Miljödirektoratet försökt reda ut hur stora mängder det kunde röra sig om.

– Vi tog kontakt med alla i Norge som har drivit vindturbiner i mer än fyra år. Det var på grund av att man först efter ett par år kan se slitaget, berättade Willig för Faktisk.

De fick svar från åtta aktörer, varav någon inte upplevt något slitage, medan andra hade fått reparera vingarna genom att lägga på ett nytt skyddande lager.

En hade gjort en grundlig analys av alla rotorbladen i hela vindkraftverket och hade faktiskt en uppskattning av slitaget – 200 gram per vindturbin per år.

Två stora turbinleverantörer har uppgett att en vindturbin släpper ifrån sig upp till 100–150 gram mikroplast per år.

Vilka andra källor finns det till mikroplaster i miljön?

Mikroplaster kommer från många andra produkter i samhället. Som exempel har mikroplastkulor använts i skönhetsprodukter och kosmetika i minst 50 år. De små plastpartiklarna hamnar sedan i avloppet, och kan varken samlas in för återvinning eller brytas ner i reningsverk. De sprids därefter i haven, där de utgör en allvarlig miljöfara. Enligt FN:s miljöprogram användes 2012 totalt 4 360 ton mikroplastkulor i länderna inom EU, Norge och Schweiz. I duschgel fanns generellt lika mycket plastmaterial som det fanns i gelens förpackning, uppger FN.

Enligt Internationella naturvårdsunionen, IUCN, kommer 35 procent av mikroplasten i världen från tvätt av syntetiska kläder, 28 procent kommer från bildäck och damm i städer står för 24 procent av mikroplasten.

Den uppfattningen råder även bland svenska forskare. I fjol uttalade sig Filip Johnsson, professor i energiteknik vid Chalmers, om frågan till Sveriges radio och sa då så här:

– De riktigt stora utsläppskällorna är ju däckslitage, konstgräsplaner, tvätt av syntetfibrer, båtbottenfärg, och faktiskt också målning av byggnader, så att det kanske är 13 000 ton per år från de här olika källorna medan den här färgavgången från vindkraftverk bedöms kanske vara en 600–700 kilo per år, så det är en helt annan storleksordning, säger Johnsson till P4 Halland.

Sammanfattningsvis: Enligt forskare inom mikroplastområdet är det osannolikt att vindkraftverk är en betydande källa till mikroplaster i naturen. De poängterar att mikroplastpartiklar huvudsakligen kommer från nedbrytning av plastprodukter.

Uppskattningar på hur mycket mikroplaster vindkraften i Sverige ger ifrån sig ligger på 600–700 kilo om året och den största utsläppskällan, slitage från vägar och fordonsdäck, ligger på över åtta miljoner kilo.

LÄS MER:
► Så sprids fel om vindkraft, PFAS och 180 danska kor
► Nej, det här är inte en helikopter som sprutar glykol på ett vindkraftverk
► Skev bild över Sveriges vindkraft sprids på nytt

Har du tips på saker som du vill att vi ska skriva om så hör av dig!