Spektakulära bilder av norrsken fyllde sociala medier förra veckan – och med dem följde en oro över vad atmosfärforskare i USA egentligen sysslar med.

I helgen har man tack vare en kraftig solstorm kunnat se färgsprakande norrsken på flera håll på norra halvklotet till mångas glädje. Men, på nätet oroade sig en del över att ljuseffekterna skulle vara en följd av experiment från amerikanska forskare.

Det är en ogrundad rädsla – artificiella norrsken av den här kalibern, alltså som skulle nå över oss från Nordamerika, kan människan inte framställa, berättar Olle Norberg, generaldirektör på Institutet för rymdfysik (IRF), för Källkritikbyrån.

“Hela världen beundrade och skrev om det spektakulära norrskenet 10 maj… men få visste att människan hade ett finger med i spelet”, skrev en man på Facebook. Han lade upp bilder på norrsken och på informationsmaterial från det amerikanska forskningsprogrammet High frequency active auroral research program (HAARP).

Hans inlägg, med ett par hundra interaktioner, skickades vidare i ett par grupper på Facebook, men samma oro delades även av engelskspråkiga sociala medier-användare och påståendet har granskats av faktagranskare som Logically och Politifact.

Forskar om atmosfären

Inom programmet HAARP studerar forskare bland annat jonosfären, ett av lagren i jordens atmosfär. Eftersom det är svårt att få tillfälle att studera slumpmässiga naturfenomen så skapar forskarna, med hjälp av en högfrekvent radiosändare, små effekter för att kunna mäta och studera vad som händer.

Här kan du läsa mer om atmosfärens olika lager och jonosfärens egenskaper.

HAARP gör sina tester tre till fyra gånger om året och ett sådant utfördes förra veckan mellan onsdag 8 maj och fredag 10 maj. Målet för det här experimentet var dock inte att forska på geomagnetiska solstormar utan på hur man kan upptäcka rymdskrot.

Söker man på HAARP i sociala medier så är det mer eller mindre yviga konspirationsteorier som man får ta del av. Bland svenska Facebook-användare kan man då och då se hänvisningar till HAARP och idéerna som omger det.

“Falskt norrsken alltså”, skriver en person. “Konstgjort norrsken – konspirationsrealisterna och foliehattarna fick rätt igen”, skriver en annan.

Olle Norberg på Institutet för rymdfysik är väl bekant med vanföreställningarna om HAARP på nätet.

– HAARP-anläggningen i Alaska är välkänd för att ha blivit misstänkliggjord för allsköns märklig påverkan, så har varit fallet under lång tid. Vi hade ledningen för HAARP på besök här i Kiruna i januari, och de kunde berätta många historier om vad folk har för teorier om deras verksamhet, säger han till Källkritikbyrån.

Det som triggar spekulationerna är att HAARP verkligen är en anläggning som gör aktiva experiment, tror Olle Norberg.

– De sänder upp radiovågor till jonsfären (den övre delen av atmosfären som är joniserad) och studerar effekterna av sådana experiment i syfte att lära sig mer om jonosfären. Men även om HAARP använder mycket kraftfulla sändare så blir effekterna mycket små. Man behöver känsliga sensorer för att se effekterna. Så några norrsken av normalt snitt går inte att framkalla artificiellt, och definitivt inget av den kaliber som vi såg under helgen.

Detsamma säger Urban Brändström, optisk norrskensforskare samt observatoriechef vid Institutet för rymdfysik i Kiruna.

– Vi kallar det inte konstgjort norrsken utan “radioinducerade optiska
emissioner”. En del kallar dem konstgjort norrsken i populärvetenskapliga sammanhang. Det är samma spektrallinjer som norrsken, men de bakomliggande plasmafysikaliska mekanismerna är lite annorlunda.

Hur långt syns de här emmissionerna?

– Vanligen inte alls. Dessa ljusemissioner är ljussvagare än vanligt norrsken och man behöver speciella synnerligen ljuskänsliga instrument för att observera dem. Med mycket gott mörkerseende kan man möjligtvis skymta dem undantagsvis, och i sådana fall endast cirka 20–30 mil runt sändaren.

Urban Brändström påpekar att det handlar om grundforskning – och proportioner.

– Ingen skulle reflektera nämnvärt om någon till exempel slog ut en kopp
varmt vatten i Atlanten. De aktiva experiment som ger upphov till alla
dessa olika konspirationsteorier är jämförelsevis inte kraftfullare än
så.

Vill bli bättre på att upptäcka rymdskrot

Den här gången handlade inte forskningsrundan om solstormar eller norrsken. Till faktagranskaren Politifact sade talespersonen Becky Lindsey att man i stället studerat sätt att upptäcka rymdskrot, bland annat kvarlämnade delar från rymdfarkoster och satelliter.

HAARP själva har känt sig nödgade att skriva en upplysande text på sin sajt till följd av spekulationerna.

Även i Sverige har man gjort liknande experiment men med en raket i stället för den högfrekventa radiosändaren som man använder på HAARP. Ifjol tipsade Institutet för rymdfysik alla som bodde inom 20 mils radie från den svenska rymdbasen Esrange i Kiruna att spana efter effekterna, förutsatt att det var klart väder.

Lokaltidningen Dagens Kalmar rapporterade då att norrskenet setts i Småland, men ändrade sig senare och infogade en rättelse att det var felaktigt.

Urban Brändström påminner om anledningen till att man forskar på de här ämnena.

– Den mycket kraftiga solstormen som var i helgen var helt naturlig och
ofantligt mycket kraftfullare än något människan kan åstadkomma. Senast vi hade en liknande solstorm var 2003 som bland annat medförde vissa strömavbrott i södra Sverige. Sådana solstormar är allvarliga men inget vi råder över. Ökad kunskap, som grundforskning inom plasma- och jonosfärsfysik bidrar med, kan däremot medföra att vi bättre kan gardera oss mot de potentiellt allvarliga konsekvenser som kraftiga solstormar kan åsamka vår teknologiska infrastruktur.

Sammantaget: Ja, programmet HAARP hade en forskningsperiod runt samma tid som solstormen slog till, men forskarna jobbade på metoder för att upptäcka rymdskrot. Hade de ägnat sig åt att stimulera jonosfären så hade effekterna ändå inte kunnat ses i vår del av världen.

Har du tips på saker som du vill att vi ska skriva om så hör av dig!