Idédebatt

Forskarupprop blir inte mer sanna bara för att du håller med om dess budskap

26 March 2020  |  |

“Sveriges regering måste agera nu för att stärka kampen mot Covid-19”. Det fastslås i rubriken på en namnlista som i ett par dagar cirkulerat på svenska lärosäten. Man vill att regeringen ska kliva in och begränsa den mellanmänskliga kontakten och testa fler för smitta.

Initiativet kommer från en samling professorer på Karolinska institutet och en på Chalmers, alla välmeriterade och respekterade inom sina fält. Över 2 000 har signerat deras upprop.

“Egentligen vill vi som skrivit på bara uppmana regeringen och myndigheterna att följa rekommendationerna som finns internationellt, som WHO har gått ut med och som de flesta länder följer”, säger Sten Linnarsson, professor i molekylär systembiologi, till DN.

Övriga initiativtagare är professorer i onkologi, stamcellsneurobiologi, endokrinologi, genetik, molekylär systembiologi och mjukvaruutveckling.

Källa.

Hur många av signaturerna som kommer från experterna på det relevanta området, epidemiologerna, vet dock ingen.

“Det är sant att vi alla inte är epidemiologer, men många av oss är framstående forskare inom våra fält som ofta ligger nära det här ämnet. Sedan är det så att en riktig forskare argumenterar inte utifrån auktoritet och titlar utan vi argumenterar utifrån vetenskapligt underlag, men det finns inte här”, säger Sten Linnarsson till DN och kritiserar Folkhälsomyndigheten för att inte tillgängliggöra sina data.

Det är många som ifrågasätter Folkhälsomyndighetens göranden och låtanden dessa dagar. Sverige är ensamma i världen om sin strategi inför coronaviruset, och insatserna är höga: lyckas den gjorde vi rätt, misslyckas den borde vi ha gjort som alla andra. Det är just nu dessa beslut i så fall borde fattas, varför myndighetens kritiker blir allt mer högljudda.

Denna debatt är inte bara helt logisk, utan också viktig. Det är genom allmänhetens och akademins kritiska blick statliga missförhållanden kan stoppas, och katastrofer förhindras. Professorna bakom den här namnlistan är som sagt därtill kunniga vetenskapsmän, vilket borgar för tankar värda att ta på allvar.

Sammanfattningsvis: deras text kan ha ett värde.

Men namnlistan är för den sakens skull inte perfekt. Signaturerna som samlats in har inte kontrollerats, så vi vet inte hur många av de 2 000 som uppbär relevant kunskap. Vi vet inte ens hur många av dem som finns. Jag gjorde ett axplock som tyder på motsatsen i åtminstone några fall:

Källa.

På torsdagsförmiddagen stängdes uppropet för nya signaturer, som tidigare hade varit öppen för vem som helst som fått tag i länken. Även den förut öppna listan på signaturer har nu stängts, så det inte går att undersöka den längre.

(Uppdatering: brevet och listan, i redigerad form, finns nu att läsa här.)

Med andra ord är det inte säkert att de påstådda 2 000 signaturerna tillför ett lika stort värde.

Den här invändningen kan man rikta mot alla namnlistor som cirkulerat brett, och varit möjliga för många att underteckna. Risken finns alltid att de är tunnor som, trots att de bullrar högt, visar sig vara tomma. Snarare än att ha relevant kompetens tillhör signaturerna människor som av rädsla, vrede eller okunskap drivits till för snabba slutsatser. Blir vi förblindade av deras antal riskerar vi att ledas fel.

Men det bryr sig inte alla om. För vissa är sådana här listor nämligen inte viktiga för att de understryker vad vetenskapen säger, utan för att de stämmer överens med deras åsikter.

I höstas spreds en annan namninsamling. Ekologerna William Ripple och Christopher Wolf från Oregon State University skrev då att det rådde “klimatnödläge”, och samlade signaturer från hela världen. Uppropet var i form av en vetenskaplig artikel som publicerades i tidskriften BioScience, och den rymde 11 258 namn.

Sedan upptäcktes det att Musse Pigg, Dumbledore och professor Rob Rob fanns med bland dem.

Ripple och Wolf bad om ursäkt och granskade sin lista. De fann 166 felaktiga namn som de tog bort, varefter de uppdaterade sin artikel. Den finns fortfarande att läsa på BioScience, nu 11 092 namn lång. Alla är inte klimatforskare, men vetenskapsmän är de.

Jag antar alltså att åtminstone Sten Linnarsson, en av namnen bakom coronauppropet, fortfarande ser ett värde med även den listan. “En riktig forskare argumenterar inte utifrån auktoritet och titlar utan vi argumenterar utifrån vetenskapligt underlag”, sade han ju.

Den synen delade tydligen inte några av de mest kända svenska klimatskeptikerna. De släppte fram skadeglädjen.

Källa.
Källa.

Dessa sajter, alla verksamma och med ansenligt genomslag inom ytterhögern, låter idag annorlunda. Nu handlar det inte längre om att granska namnlistor, utan om att acceptera dem rakt av.

Fria Tider, Svegot och Samhällsnytt har som huvudfokus att genom att misstänkliggöra och svartmåla det man uppfattar som eliten försöka övertyga svenskarna om att de blir lurade och missledda. Det är bara hos dessa sajter man får veta sanningen, menar de. Målet är att göra oss lojala och okritiska till deras politiska budskap.

Klimatet är ett perfekt ämne, för det är så stort och komplext att man lätt kan hitta småsaker att blåsa upp, som verkar visa att forskare och regeringen ljuger. Det är alltid det viktigaste målet. Då gör det detsamma att det finns ett vetenskapligt konsensus om att det i fråga om klimatet faktiskt råder en sorts nödläge.

När det gäller coronaviruset finns ännu inget konsensus om hur det fungerar och kan bekämpas. Det enda konsensus som finns är det politiska, att man ska stänga ner, ta i med tuffa tag och sätta i karantän. Bara Sverige står än så länge utanför detta konsensus, delvis eftersom vi har ett ovanligt system där Folkhälsomyndigheten har så mycket att säga till om.

Fria Tider, Svegot och Samhällsnytt ställer sig emellertid som vanligt automatiskt på vilken sida som helst, som tycks gå emot deras vanliga fiender. Namnlistor, till exempel, som är kritiska till dess hantering av coronakrisen, blir plötsligt inte lika viktiga att granska, eftersom de nu vänder sig mot myndigheter och regeringen.

Nu säger namnlistan vad man vill höra.

Källa.
Källa.
Källa.

Den största delen av debatten som pågår just nu är som sagt av godo. Även detta upprop kan, trots att det har några brister, vara värdefullt för oss.

Men vi befinner oss, minst sagt, i ett osäkert läge. Det är rörigt såväl i forskarvärlden, i synen på vad som bör göras, som i ekonomin och vardagen. I osäkerheten är det lätt att bli lurad – det räcker ibland med att någon är högljudd och tydlig för att man ska lockas att lyssna på dem, istället för de som kanske vet mer och därför är försiktigare.

Men en sak går att säga säkert.

Det sämsta alternativet i kristider är att lita på den som alltid sätter sina åsikter före fakta.