Varje tid har sina egna undergångsberättelser. I dag har vi till och med flera, mer eller mindre väl underbyggda, att välja mellan. En av dem är att fakta håller på att förlora fotfästet som debattens fundament, ja, att sanningen själv är hotad.

Enligt den berättelsen lever vi i ett tidevarv av fake news och postsanning, där nätet och sociala medier gjort oss argare, dummare och mer hatiska, var och en av oss i vår egen filterbubbla.

Men vi tror att världen är både enklare och mer komplex att förstå än så.

Enklare i den mening att det inte är de sociala medierna utan snarare vår mänsklighet som får oss att fatta politiska beslut med magen i stället för med huvudet, rasa över kränkningar som bara finns i våra egna huvuden och frukta hot vi inbillat oss att vi ser och söka oss till ryggdunkar bland likasinnade hellre än friktion hos motståndare.

Mer komplex i den mening att vår världsbild givetvis är ett resultat av denna vår natur i kombination med vår informationsmiljö, och att den som vill förstå oss därför måste förstå både nätet och människan.

Men också intressantare. Problemen vi diskuterar är uråldriga, men vi har i dag en bättre möjlighet att undersöka och förstå dessa frågor bättre än kanske någonsin.

Här vill vi därför, i texter som rymmer allt från frågor och försök till svar till polemiserande debatt och försonande reflektioner, komma närmare en förståelse av vad problemen egentligen är, bortom modeord och besvärjelser.

En undergångsberättelse är nämligen kanske allra mest intressant när man inser varför den attraherar just sin egen samtid.

Bild: CC BY 2.0 twitter-trends.de.